Lördag 3 mars - Elak matte och en ny besökare
Hej på er! Det är jag som är Dimma och härskarinnan här i huset. Bara så ni vet... Jag är en vacker ragdollmadam på 2 år som styr både tvåbenta och fyrbenta med järntass.
Den här veckan har det hänt något konstigt här hemma. Jag är övertygad om att matte stoppat något konstigt i mitt vatten, för jag känner mig alldeles förvirrad. Matte skrattar och säger att jag löper. Men jag löper ju inte, jag ligger alldeles stilla nästan jämt! Jag har försökt berätta för matte men hon säger åt mig att sluta vråla så mycket. Men man MÅSTE ju vråla när matte vägrar lyssna!!! 
Den enda som förstår mig är hallmattan, vi brukar ligga och gosa med varandra. För hallmattan berättar jag om alla mina bekymmer. Ibland är matte snäll och klappar mig på baken. Det är sååå skönt, då får jag frid i mitt plågade sinne och måste tjuta lite i njutning.
Men det värsta är att det känns som att hela kroppen fyllts av bly och golvet drar mig nedåt. Till och med mina öron har trillat ner! 
Varje steg jag tar så måste jag kämpa för att hålla baken så högt som möjligt. Ni har ingen aning om hur ansträngande det är att krypa fram längs golvet samtidigt som man måste ha magen i marken hela tiden! 
Jag får helt enkelt ligga här och sjunga klagovisor utan att matte förstår ett dyft. Iiiiingen förstår... hur dåååligt jag mååår! Iiiingen förstår... min oro!
Och VET ni vad???? Precis när man börjat vänja sig vid förändringarna så kommer matte indragandes med en INKRÄKTARE i mitt hem!!! Han var förklädd att likna min kompis Cirrus, men jag såg klart och tydligt att det inte var han, utan han hade bara lånat Cirrus kläder för att lura mig. Jag förstod jag ingenting, vad gjorde han här? Matte, ta bort det där äcklet ifrån mig!!
Men han försvann inte! Han bara stirrade på mig och försökte kuttra förföriskt. HA! Trodde han va. Jag försökte fly men jag upptäckte att det inte fanns någon öppning i hörnet. Det har väl aldrig varit en vägg här?
Han säger att om man bara ser söt ut inför kameran så får man vad som helst.
Trodde han att jag inte visste det redan? Men jag tänker minsann inte smöra för nån kamera, jag är ARG!!!!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, här ligger jag och plågas. Jag kanske är på väg att dö?? Och den där ska bara sitta där och stirra. Visst, men inte ska han hoppas på att bli bevärdigad med något högre än konstant morrande från mig i alla fall!
Matte säger att han är där för att göra livet mer uthärdligt för mig. Det enda jag vill är att sova och det vågar man ju inte här.
När jag var nere på golvet en sväng för att gosa lite med mattan så kom han och sa till mig att vi behövde motion. Och helt plötsligt var han där, allt gick så fort och det blev så konstigt... Men jag tror det var något som föll på plats här. Fast sen så gjorde han något så jag blev tvungen att skrika JÄTTEHÖGT för att någon skulle komma och rädda mig!
Jag flydde snabbt upp i min fåtölj igen. Det här krävde eftertanke och vila. Han la sig nedanför igen, den lilla toffeln.
Sen efter ett par timmar så insåg jag att han var ju inte sååå farlig ändå. Han var väl som killar brukar vara mest. Och han hade ju helt fallit för min skönhet, det märktes tydligt. Så jag tillät faktiskt honom att dela filt med mig på golvet sen. Han ville pussas och kramas och sånt där tjafs.
Jag menar, en slick kunde han väl få men sen var det nog.
Sen blev jag faktiskt tvungen att vila, jag orkade inte ens bry mig om att han ville ligga kvar på filten med mig. Hoppas jag får sova ostört nu, så jag orkar berätta fortsättningen en annan dag!
God natt på er!
