Ikväll när jag som vanligt satt på jobbet upptäckte jag att jag hade ett antal missade samtal och två sms skickade drygt 20 minuter tidigare. När jag läste dem så hoppade hjärtat upp i halsgropen, Mozzarella var väldigt sjuk!

Jag ringde direkt upp Alexandra och hon och hennes snälla mamma satt i bilen pÃ¥ väg in till Södra Djursjukhuset. Mozzarella var apatisk, hade diarré och hade spytt, och hade eventuellt feber. Veterinären gav rÃ¥det att komma in med henne akut men lämna kattungarna hemma, sÃ¥ det hade de gjort. Vi diskuterade lite vad det kunde bero pÃ¥ – mjölkstockning, livmoderinflammation? – men sedan kunde vi bara avvakta veterinärens diagnos.

Det blev nÃ¥gra jobbiga timmar pÃ¥ jobbet i väntan pÃ¥ att fÃ¥ höra mer… Det är en fruktansvärd känsla att känna att man är fastlÃ¥st pÃ¥ jobbet och ingenting kan göra, men det var otroligt skönt att känna att Alexandra hade läget under kontroll. De tog tempen pÃ¥ Mozzarella när hon kom in och hon hade mycket riktigt feber, men det dröjde lÃ¥ng tid innan hon fick komma in och träffa en veterinär. Tillslut fick de komma in, Alexandra ringde mig direkt när veterinären gjort sin första undersökning. Juvren sÃ¥g fina ut, ingen mjölkstockning, men veterinären trodde pÃ¥ en infektion. Hon föreslog ett blodprov och Alexandra ringde och rÃ¥dfrÃ¥gade mig, jag sa absolut! Blodprovet visade pÃ¥ bra lever- och njurvärden sÃ¥ det var jätteskönt, men det visade ocksÃ¥ att hon hade en kraftig infektion. Hon fick antibiotika och ett recept pÃ¥ mer medicin att hämta ut pÃ¥ apoteket, och sÃ¥ lite ”snällmat” för att skona magen. Sedan fick hon Ã¥ka hem till bebisarna igen!

Väl hemma var hon först inte intresserad av att dia kattungarna, som vid det här laget hade hunnit bli rejält hungriga och lite uttorkade. Alexandra började sig pÃ¥ att försöka stödmata med KMR, tyvärr sÃ¥ är det endast Scilla och BlÃ¥sippa som äter frivilligt frÃ¥n fat och de andra har inte orkat lära sig ännu. Mammas mat är godast! Som tur är sÃ¥ ordnade det sig ganska fort, när Mozzarella hunnit ”landa” lite sÃ¥ fick bebisarna snutta. Nu hoppas vi bara att Mozzarella ska krya pÃ¥ sig fort och fÃ¥ tillbaks lite matlust, sÃ¥ att hon kan ge mat till sina smÃ¥ matvrak till ungar, och att inget mer händer. Väldigt underligt var denna infektion kommer ifrÃ¥n, enligt veterinären kändes livmodern jättefin sÃ¥ hon trodde inte alls pÃ¥ livmoderinflammation. Och jag hoppas innerligt att bebisarna hÃ¥ller sig friska och lär sig äta själva fort sÃ¥ Mozzarella fÃ¥r lite avlastning!

Nu är det dags att krypa ner i sängen och gosa med katterna ett tag innan det är dags att sova. Jag har nu jobbat 60 timmar av min 72-timmarsvecka, snart slut… Det tillhör inte vanligheterna att jag jobbar sÃ¥här mycket, men det ger mig väldigt dÃ¥ligt samvete när jag vet att katterna är ensamna hemma under tiden. Därför har jag ägnat sÃ¥ mycket av de lediga timmar jag trots allt haft tillsammans med katterna. Vi har gÃ¥tt smÃ¥ promenader i koppel pÃ¥ gÃ¥rden varje kväll när jag kommit hem frÃ¥n jobbet, katterna uppskattar det väldigt mycket och blir mer harmoniska efterÃ¥t. Och vi gosar alltid en lÃ¥ng stund i sängen innan jag somnar, och pÃ¥ morgonen placerar sig katterna överlyckligt spinnande intill mig och vill nästan inte lÃ¥ta mig kliva upp. Tur att jag alltid snoozar i 20 minuter!

Kan ju inte skriva ett helt inlägg utan bilder, så här kommer ett par bilder på kattungarna som jag tog förra söndagen när jag hälsade på. Om jag får lite tid över imorgon på jobbet så kan jag försöka lägga upp resten då!

Söta ulltussen Blåsippa:

Kliar sig bakom örat!

Och så lilla goa Snödroppe, plutteflickan! Natti natti!