Häromdagen blev jag tvungen att ge mig ut en timme i vÃ¥rvädret och prova hur mina ”nya” objektiv betedde sig vid lite blom-fotografering och macrobilder. Förra vÃ¥ren tog jag ju dessa bilder pÃ¥ samma ställe med mitt gamla objektiv, sÃ¥ det var roligt att experimentera lite med telezoomen och vidvinkelobjektivet. Vädret var lite halvmulet sÃ¥ de blev kanske lite trista jämfört med förra Ã¥rets solnedgÃ¥ngsbilder, men de fÃ¥r duga för tillfället. 🙂

Vackra, väna, vilda vitsippa…

En hel flock små vita väsen som sträcker ut sig mot solen!

De är som små tavlor varenda en av dem. Helt unika i formen och färgen. Till skillnad från de smala långa blad som blommorna här ovanför har så hade denna tjocka täta blad som flöt ihop och gjorde den till en form mer än en blomma.

Helt underbart är det att sitta där i backen under de kala trädkronorna och se hur hela marken är vitprickig av blommor!

Medan jag satt där och pysslade med min kamera sÃ¥ kom det ett duv-par förbitraskande. De gick lugnt spatserande förbi och letade smÃ¥kryp nere bland blommorna. Som tur är sÃ¥ hade jag telezoomen pÃ¥ kameran sÃ¥ det blev nÃ¥gra riktigt roliga bilder. Jag blev först lite förvÃ¥nad för jag tyckte duvan sÃ¥g annorlunda ut jämfört med sin partner ett par meter bort, men sedan förstod jag ju – det var Herr (?) Duva som kom gÃ¥ende med fjäderhatt pÃ¥ huvudet!

Efter ett tag så bestämde han sig tydligen för att det blev för varmt med hatt, så han tog av sig hatten och placerade den på lämplig plats för att kunna återkomma ifall det blev kallt igen senare. Eller så ville han kanske likt en konstnär göra sitt eget konstverk ibland alla de vita blommorna?

Mycket söt var han hursomhelst, och efter en blick över axeln på mig så traskade han lugnt vidare i jakten på kvällsmat.

En bit upp i backen sÃ¥ finns en riktig skattgömma – massor av underbara FANTASTISKT vackra blÃ¥sippor! Jag kan inte se mig nog pÃ¥ dem, deras färg och nyanser är sÃ¥ härliga och de ser sÃ¥ mjuka och snälla ut där de stÃ¥r.

Är det inte underligt hur naturen kan göra dem så perfekta?

De står tätt, tätt ihop för att ge skydd och sällskap. Ibland kramas de till och med, så kärleksfullt!

Avslutar med en sippa från en väldigt speciell tuva. Jag skulle kunna sitta ute i sippebacken hela våren och bara njuta, livet är så härligt ibland!