IgÃ¥r var vi som sagt pÃ¥ utställning pÃ¥ Husdjursmässan i Kista. Där fanns en himla massa olika djur att titta pÃ¥, nakenmarsvinen var nog de lustigaste! De sÃ¥g ut som smÃ¥ flodhästar, svÃ¥rt att säga om de var söta eller bara otroligt fula! 🙂 Här är en länk jag hittade om man blir nyfiken pÃ¥ dessa extremt underliga varelser…

Största delen av tiden spenderades ju dock hos katterna pÃ¥ utställningen. Det var en relativt liten utställning, men troligtvis den stojigaste jag varit pÃ¥ nÃ¥gonsin med tanke pÃ¥ att lokalen var sÃ¥ stor och huserade djur frÃ¥n alla världens hörn. Papegojorna envisades med att skräna i princip oavbrutet hela dagen, jag hade god lust att leja nÃ¥gon att nacka dem… Det var ocksÃ¥ massor av besökare som kom och kikade pÃ¥ katterna, och eftersom mina katter satt längst ut pÃ¥ en rad sÃ¥ var de väldigt utsatta när publikstormen drog förbi. Cirrus och Leica spenderade största delen av tiden med att ligga stilla och se sÃ¥ uttrÃ¥kade som möjligt ut, sÃ¥ kanske de pÃ¥ nÃ¥got mirakulöst sätt skulle bli teleporterade hem till soffan istället. 😉

Jag var VÄLDIGT glad att jag för första gÃ¥ngen hade bestämt mig för att fixa en rör-ej-katten-skylt att ha pÃ¥ burarna, jag vet inte hur mÃ¥nga barn som var pÃ¥ väg att sticka in fingrarna i buren men som stoppades av sina (kloka!) föräldrar. Flaskan med handdesinfektion stod väl synlig (hehe) mellan burarna, och alla som ville klappa katterna när jag hade dem ute ur burarna fick smörja in händerna noga innan, sÃ¥väl barn som vuxna. För er som undrar varför, sÃ¥ är det för att undvika att smitta sprids bland katterna när folk gÃ¥r och klappar dem. Sjuka katter fÃ¥r inte komma in pÃ¥ utställningen, men eftersom alla katter har olika bakterieflora sÃ¥ kan de bli sjuka bara av att komma i kontakt med andra katters ”snälla” bakterier.

Det var tyvärr ganska få ragdolls där, bara 7 stycken totalt varav två var mina egna, men jag hade nog heller inte förväntat mig särskilt många eftersom det var en IDP-utställning. Alla ragdolls på utställningen var därför, föga förvånande, SVERAK-registrerade.

Mina katter hamnade bÃ¥da hos samma domare, Dagny Dickens, en dam som blev mycket förtjust i Cirrus som var den första ragdoll hon dömde för dagen. Hon pratade ganska mycket under bedömningarna vilket var uppskattat, men tyvärr tyckte jag att hon var ganska hÃ¥rdhänt med katterna. Jag var väldigt glad att Cirrus är sÃ¥ gudasnäll som han är, hon lyfte honom t.ex. med bÃ¥da händerna under frambenen och lät honom hänga där fritt ett bra tag. För en katt som väger 6 kg sÃ¥ känns det inte särskilt snällt… NÃ¥ja, ingen katt protesterade nämvärt över behandlingen, sÃ¥ det var ju tur det iaf. Hon hade även en tysk domarelev, det var lite roligt att fÃ¥ höra Dagny förklara sin bedömning för henne även pÃ¥ tyska. 🙂

Leica var inte glad, hon var väldigt rädd under dagen och burrade upp sig till en riktig bomullstuss. När hon kröp ner i puffen jag sytt Ã¥t henne sÃ¥ syntes hon knappt, sÃ¥ jag insÃ¥g snabbt att det var bättre att lÃ¥ta Cirrus fÃ¥ puffen (fastän den var knallrosa) och hon fick hans korg istället. Annars skulle hon inte synas alls. 🙂 Hon fick en väldigt fin bedömning och tog sitt cert (CAC), men gick dock inte vidare dÃ¥ domaren ställde sig frÃ¥gande till hennes yttersta svanskota. Jag har sÃ¥klart känt pÃ¥ hennes svans tusentals gÃ¥nger och tycker inte att det är nÃ¥got fel pÃ¥ kotan, men hursomhelst sÃ¥ fÃ¥r jag dubbelkolla med en veterinär innan jag fattar nÃ¥gra beslut om avel pÃ¥ henne. Jag tror Leica var ganska nöjd över det själv om jag fÃ¥r säga 😉 sÃ¥ hon fick välförtjänt vila upp sig i buren resten av dagen. Jag tog ut henne ett par gÃ¥nger och hade henne i knät, men hon var fortfarande väldigt missnöjd sÃ¥ vi fÃ¥r väl se hur det gÃ¥r med hennes utställningskarriär i fortsättningen. Jag hoppas det mest berodde pÃ¥ den höga ljudnivÃ¥n (inklusive skränande papegojor) i lokalen, sÃ¥ vi fÃ¥r testa och se hur det gÃ¥r lite senare pÃ¥ en vanlig utställning. Jag lyckades inte ta en enda bild pÃ¥ Leica pÃ¥ utställningen sÃ¥ jag fuskar med en dagsfärsk hemifrÃ¥n pÃ¥ mitt lilla troll. 🙂

Jag hade lyckats fÃ¥ med mig Sophia (S*Moogles) som sällskap pÃ¥ utställningen och hon hade med sig Dundee och mitt lilla ”fosterbarn” Belli. Belli är jämnÃ¥rig med Leica och bodde hemma hos mig i ett par mÃ¥nader i vÃ¥ras som lekkompis till Leica, medans Sophia hade smÃ¥ kattungar hemma. Därför känns det alltid lite extra speciellt att träffa henne. 🙂

Hon har dock hunnit bli betydligt större nu, med en himla massa päls! Hon var gudomligt snäll uppe hos domaren och fick också en fin bedömning. Det kalla vädret ställde dock till det, Belli har massor av päls och den blev väldigt statisk i den kalla torra luften. Hon fick dock både sitt cert och blev Domarens Bästa (nominerad till panelen), och inför panelen så fick hon mer antistatspray som hjälpte betydligt! Vintern är dock alltid lite knepigt när det gäller kattpälsar, det är helt hopplöst här hemma, så det är ingen lätt årstid att ställa ut!

Gosig före bedömningen i mattes knä.

Och snäll som ett lamm uppe hos domaren. 🙂

Dundee höll med Leica om att utställning pÃ¥ husdjursmässa var väldigt otrevligt. Precis som Leica sÃ¥ burrade han upp sig och sÃ¥g väldigt olycklig ut, plutten dÃ¥. Han som är sÃ¥ stilig hemma. 🙂 Han skötte sig dock toppen hos domaren och fick en bra bedöming han med!

PÃ¥ plats fanns även S*Old Towns Hannibal, en söt ung lovande blÃ¥ bicolorpojke med bra stomme, härlig bredd och fin panna och profil. Domaren önskade lite blÃ¥are ögon, men denna kille kan säkert bli jättefin som vuxen! Han knep välförtjänt BIV:et över Leica och Dundee. 🙂

Roligast att se var Tux, S*Cheesericas Kodak, som var pÃ¥ utställningen tillsammans med matte Malin och husse Martin. Jag är sÃ¥ glad för att de ställer ut honom, det är sÃ¥ roligt med kattungeköpare som ställer ut helt utan att jag ens försökt övertala dem! Hihi. Tux har dessutom ett helt idealiskt temperament för utställning, han är fullkomligt oberörd och bryr sig inte ett skvatt om varken andra katter eller stoj och stim. Han är kanske snarare lite väl oberörd, det var nästan omöjligt att fÃ¥ honom att titta in i kameran. 😉

Och inte nog med att han är snäll, domaren ÄLSKADE honom! Det var verkligen en stolt gammelmatte som lyssnade pÃ¥ hans bedömning, hon älskade hans tyngd och tyckte han hade lovande storlek för Ã¥ldern. Och att fÃ¥ sÃ¥ mycket beröm för ögonfärgen frÃ¥n en siamesuppfödare är verkligen inte tokigt! 🙂 Han har verkligen helt underbar ögonfärg, som tyvärr inte alls kommer fram pÃ¥ mina bilder.

Domarens slutgiltiga lyriska kommentar blev ”han har ALLT! utom päls” 🙂 och det är ju klart. I den Ã¥ldern är det ju fullt förstÃ¥eligt att var korthÃ¥rig, och dessutom har varken mamma eller pappa haft särskilt mycket päls i den Ã¥ldern. Det är ju dock bara att titta pÃ¥ pälsmonstret pappa Cirrus för att se att det inte är nÃ¥gon tvekan om att pälsen kommer, om inte annat sÃ¥ efter kastreringen! Tux fick sitt CAC och blev dessutom DB, nominerad till panel som vuxen hane! Jätteroligt verkligen, han är ju bara 10 mÃ¥nader gammal och har verkligen lÃ¥ngt kvar att utvecklas. Vi har pratat lite smÃ¥tt om att eventuellt testa Kodak och lÃ¥na ut honom för ett par kullar innan han kastreras. Än sÃ¥ länge är han jättesnäll som fertil sÃ¥ det är ju bra. 🙂 Vi fÃ¥r se vad DNA-testet säger (pappa är ju HCM/n, mamma n/n) och kolla om intresset finns hos nÃ¥gra honkattsägare, innan han isÃ¥fall ultraljudas.

Sedan fanns även trevliga Marie med pÃ¥ utställningen med S*Yataz Doda. Doda fick sitt CAP och blev sedan till mattes stora glädje utnämnd till Häftigaste Sköldpadda pÃ¥ utställningen i konkurrens med 15 katter! Otroligt roligt. 🙂 Jag lyckades dock missa att fotografera henne eftersom jag var fast i en diskussion med nÃ¥gra besökare som ville kika pÃ¥ mina katter just dÃ¥. 😉 Här kommer istället en bild frÃ¥n i somras när jag fotograferade Doda, som poserade som värsta modellen pÃ¥ domarbordet! Haha…

Största överraskningen för dagen var dock Cirrus… Han är ju verkligen i toppkondition nu som kastrat och jag har längtat efter att fÃ¥ ställa ut honom igen! Han har gÃ¥tt upp 1,5 kg sedan kastreringen och väger nu 6 kg – verkligen bara muskler och han är stark som tusan!! Han har verkligen utvecklats lÃ¥ngsamt, men nu har han blivit betydligt kraftigare även i benstommen, lustigt! Dessutom har han en fantastisk päls, enorma mängder och lÃ¥ng krage men fortfarande supersilkig och väldigt lättskött. Jag blev nöjd med prepareringen (som alltid sÃ¥ har Cirrus väldigt enkel päls, men nu var det ju sÃ¥ MYCKET!) och jag mÃ¥ste säga att jag kände mig stolt över mitt pälsmonster. 🙂 Dessutom har han ju alltid haft väldigt bra färg, helt korrekt tecknad och bra kontraster mellan points och kroppsfärg. Men ALDRIG kunde jag tro att det skulle gÃ¥ sÃ¥här…

Först och främst sÃ¥ fick han sitt CAP, och i konkurrens med en skogiskastrat sÃ¥ blev han direkt Domarens Bästa och nominerad till panel! Jätteroligt, Cirrus som än sÃ¥ länge alltid blivit slagen pÃ¥ utställningar som vuxen. 😉 Eftersom det var en IDP-utställning sÃ¥ tar de ut fler ”bästa-katter” än vad vi är vana vid frÃ¥n SVERAK-utställningar. BIV:et gick som sagt till S*Old Towns Hannibal, men Cirrus slog sedan honom och fick utmärkelsen BIG, Bäst i Grupp, vilket innebar bäst av alla bicolors. Och inte nog med det, sedan togs även BIR ut, Bäst i Ras. Nu fanns det ju inte sÃ¥ mÃ¥nga ragdolls pÃ¥ utställningen, men även den tjusiga utmärkelsen gick till Cirrus! Jag kunde inte lÃ¥ta bli att tycka det var roligt. 🙂

Sen var det mÃ¥nga timmars slappande innan det var dags för panel. Jag vet inte riktigt vad det var som tog tid, det var iaf inte domarnas matrast för domarna satt i över en timme efterÃ¥t vid ett bord och smÃ¥pratade innan panelen väl drog igÃ¥ng. Nu fanns det ju för en gÃ¥ngs skull lite annat att kika pÃ¥ pÃ¥ mässan, men det var trist att all publik pÃ¥ mässan hann gÃ¥ hem innan panelen ens börjat. Jag kammade Cirrus och sen sÃ¥ fick han sitta pÃ¥ trimbordet utanför buren under lÃ¥nghÃ¥rspanelen. Han ville mest bara krypa in till Leica i buren bredvid, knasbollen, sÃ¥ han var inte sÃ¥ nöjd när matte tvingade honom att ligga där. 🙂

Sedan var det äntligen dags för panelen. Trots att det i IDPs reglemente stÃ¥r att katterna endast i undantagsfall ska bäras fram av ägaren, sÃ¥ sÃ¥g jag inte en enda assistent som bar en katt pÃ¥ hela dagen! Inte ens i panelen visades katterna upp av assistenter, utan det var ägaren som fick stÃ¥ och hÃ¥lla sin katt. Det var trÃ¥ngt, publiken stod nära och inga burar fanns att stoppa in katterna i sÃ¥ alla nominerade katter stod runtomkring hela tiden. Det fanns inte heller nÃ¥gra bord att ställa katterna pÃ¥, och särskilt skönt är det ju inte att stÃ¥ och hÃ¥lla en 6 kg tung motvillig katt som mest bara vill klättra upp i famnen… Cirrus skötte sig dock otroligt bra, jag fick ställa ner honom pÃ¥ golvet ett par gÃ¥nger dÃ¥ han kastade sig upp i min famn men däremellan poserade han väldigt snällt. Och döm om min förvÃ¥ning när de ropade upp att Cirrus blev BIS!!! Ja herregud, det trodde jag dÃ¥ aldrig om min lilla pojke… 🙂 Hi Five säger Cirrus. 😉 (bilden är dock tagen innan utställningsbadet)

Synd bara att jag inte riktigt kan ta det pÃ¥ allvar, glädjen känns lite blandad. 🙂 Jag mÃ¥ste faktiskt tyvärr komma med ytterligare lite klagomÃ¥l… Jag har aldrig varit pÃ¥ en sÃ¥ snÃ¥l utställning, de enda katterna som fick kokarder var de som fick Ex1 eller tog titel. Det fanns inte ens certkokarder att köpa, utan man fick bara sin bedömningssedel som det stod ”certifikat” pÃ¥. Och inom Sverak är det ju stort bÃ¥de att bli BIV eller NOM, där brukar man fÃ¥ stora SNYGGA kokarder eller till och med pokaler eller medaljer. Här fick man endast ett uppkopierat papper där det stÃ¥r ”Domarens Bästa” pÃ¥, och inte ens det när det gällde BIV, BIG eller BIR. Vet inte om det alltid är sÃ¥ pÃ¥ IDP men det kändes jättekonstigt med alla dessa tjusiga utmärkelser och inte ett enda pris för nÃ¥gon utav dem! Priset för BIS var en 2 kg-pÃ¥se (!!!) med torrfoder frÃ¥n RC, som jag direkt gick och ställde in i Kattvärnets monter eftersom mina katter inte äter torrfoder. Sedan fick jag – till slut – en kokard som det stod Bästa Kastrat Hane pÃ¥, till Cirrus. Det var roligt att fÃ¥ Ã¥tminstone en kokard med sig hem, men även om det kanske kan kännas charmigt med hemmagjorda kokarder sÃ¥ tyckte jag det sÃ¥g rätt trist ut med ”FSK” handskrivet med svart märkpenna i mitten… Ja usch vilken gnällspik jag är, men det kändes bara sÃ¥ otroligt trÃ¥kigt att se alla mina vänner gÃ¥ hem med kanonfina bedömningar men inte ens en kokard att glädjas Ã¥t som minne! Jag skulle mycket hellre betalat högre anmälningsavgift sÃ¥ att de hade kunnat fÃ¥ sina kokarder.

Inte heller fick man en endaste gÃ¥ng under dagen höra namnet pÃ¥ nÃ¥gon av de vinnande katterna. Inte ens BIS-katterna eller BOB-katten presenterades med namn! Nej, trots det fina resultatet sÃ¥ mÃ¥ste jag säga, tummen ned för IDP. Katt-SHOW kan jag verkligen inte kalla det… Nu kan jag verkligen förstÃ¥ varför det är sÃ¥ fÃ¥ som väljer att tillhöra IDP istället för SVERAK (som IDP-reggad fÃ¥r man inte ställa ut pÃ¥ SVERAKS utställningar, däremot gÃ¥r det bra att göra tvärtom). Det känns inte troligt att jag kommer ställa ut pÃ¥ IDP igen, trÃ¥kigt nog.

Tux nya husse Martin hade kameran med sig och tog en massa bilder under dagen. Han är väldigt duktig sÃ¥ jag väntar spänt pÃ¥ att fÃ¥ se hans bilder! Kanske fÃ¥r jag lÃ¥na nÃ¥gra att visa upp här i bloggen om jag är snäll. 🙂

SÃ¥här dagen efter sÃ¥ är man ju ganska trött… Vi har firat genom att sova ut ordentligt (nästan 12 timmar sov jag, första gÃ¥ngen jag sovit med än  5-6 timmar pÃ¥ flera veckor!) och myst i det soliga vädret med en massa kattgodis. Här kommer ytterligare en bild pÃ¥ min nybadade tjej som ligger och gottar sig i solen pÃ¥ soffbordet. Öhum… Ja, jag har inte hjärta att säga att de inte fÃ¥r vara där. 😉

PÃ¥ sprÃ¥ng efter en leksak i soffan. Sen har vi pussats resten av dagen, gullungen och jag! 🙂

Ja, nu har du äntligen kommit till slutet av detta mastodontinlägg… 😉 Jag beundrar den som orkar läsa hela vägen ner, haha!