Jobbet gör det svÃ¥rt att hinna med att lägga in allt jag vill i bloggen 🙂 men här kommer lite (nej okej dÃ¥, alldeles för mÃ¥nga) bilder ifrÃ¥n vÃ¥ran promenad i vÃ¥rsolen igÃ¥r (Valborgsmässoafton). För att fÃ¥ lite miljöombyte sÃ¥ packade jag in katterna i bilen och tog med dem till ett ställe jag kollat ut pÃ¥ en karta. Jag är helt sÃ¥ld pÃ¥ Eniros kartor, flygfoton och utsiktsbilder! Jag kan sitta i evigheter och kolla pÃ¥ världen frÃ¥n ovan, titta pÃ¥ spännande byggnader och leta efter mysiga platser. IgÃ¥r var det dags att prova en av dessa!

Jag har precis lämnat in min bil pÃ¥ vad jag kallar för bil-spa, dvs rekond. 🙂 Jag blev sÃ¥ sugen dÃ¥ jag var inne hos min kusins man och bytte däck, och efter nÃ¥gra dagarns funderande sÃ¥ bestämde jag mig. Han äger Men at Work som hÃ¥ller till i fina nybyggda lokaler i Haninge. Självklart kändes det lite extra bra att lämna in bilen hos nÃ¥gon man känner! Och jag Ã¥ngrar mig inte en sekund! Bara att ta pÃ¥ lacken var en enorm skillnad, glänsande ren och blänkande, och utseendemässigt blev den superfin. Eftersom jag kan sÃ¥ lite om bilar i övrigt var det skönt att lÃ¥ta nÃ¥gon som kan det ta hand om den, och det blir säkerligen fler gÃ¥nger!

När vi kom fram till platsen jag sett ut så packade jag ut oss ur bilen och så gav vi oss iväg. Katterna gick som vanligt duktigt i sina koppel. Leica blir bättre och bättre för varje gång och nu är hon nästan lika duktig som Dimma!

Dimma är en riktigt kavat katt och vill undersöka allt. Här var det en väldigt spännande forsande bäck som gick under vägen. Hon hade nog gärna velat gÃ¥ ner där i diket men jag föredrog att hÃ¥lla mig pÃ¥ torra land. 😉

Jag går inte alls snabbt utan tar det i katternas egen takt, men konditionen är inte den bästa så de blir lite trötta ibland. Då får man stanna och vila en stund och låta dem spana istället! Efter en stunds traskande och utforskande så kom vi fram till några klippor med fantastisk utsikt!

Berget var riktigt högt och det stupade ganska brant ner mot vattnet, men katterna tyckte det var spännande! Någon fara att trilla i fanns egentligen inte, det fanns flera fina grillplatser här, men det kändes riskabelt nog för att jag inte skulle våga släppa dem lösa trots att vi var helt ensamna här och långt utom räckhåll för bilar!

Leica var ovanligt modig och traskade runt och utforskade. Hon är annars den som tröttnar snabbast och vill helst ligga och spana någonstans.

PÃ¥ andra sidan sjön Magelungen finns mitt favoritomrÃ¥de där jag ofta gÃ¥tt promenader – FÃ¥llan. Där finns sÃ¥ fina hus och trädgÃ¥rdar med underbara sjötomter. Centralt men ändÃ¥ avskilt, tyvärr även svindyrt med tanke pÃ¥ det sjönära läget. 😉

Leica, så liten och söt min plutta!

Och min vackra Dimma. Här är hon verkligen i sitt esse, detta är en katt som älskar koppelpromenader!

Även Leica njöt av utsikten över vattnet.

Dimma klättrar över och under och upp och ner, ständigt nöjd med livet. Här hittade hon en rot uppepÃ¥ en bergsknalle som hon väldigt elegant (eller inte alls…) klättrade upp pÃ¥.

Hallå matte, visst var det spännande det här??

Min underbara knas-Dimma, hihi!

Hmm… Undrar om man kan klättra upp i det här..?

Matte… Mamma är konstig, kan du säga Ã¥t henne att ta det lugnt ett tag?

Det var verkligen fantastiskt väder, lagom varmt och inte för blåsigt, och strålande solsken! Knoppar och färska löv överallt. Vitsippor (och blåsippor) var det också fullt av!

Sedan började vi traska hemåt igen. Nu var katterna betydligt mer framåt och gick före mig för att visa vägen!

HallÃ¥ matte, kommer du snart eller? Vi är mycket roligare än de där blommorna du fotograferar…

Ett knep jag använder för att fÃ¥ händerna fria en stund ibland är att sätta ihop katternas koppeldosor med varandra och lÃ¥ta dem ”ta varandra pÃ¥ promenad”. De traskar ju oftast sÃ¥ snällt efter, men om nÃ¥gon av dem skulle fÃ¥ för sig att gÃ¥ lite väl lÃ¥ngt ifrÃ¥n oss andra sÃ¥ kommer kopplet ta stopp efter en stund. DÃ¥ kan jag släppa kopplen sÃ¥ de fÃ¥r Ã¥ka med pÃ¥ marken istället. Katterna märker nog faktiskt ingen skillnad. 😉

Trots att Leica verkligen inte är nÃ¥gon skygg katt här hemma, sÃ¥ kan hon tycka att människor vi möter utomhus är MYCKET suspekta. Dimma smyger gärna pÃ¥ folk men hon flyttar sig inte ens om hon nästan är pÃ¥ väg att bli nedtrampad. 😉 Leica däremot kan ibland bli lite rädd och försöka fly, men om hon märker att kopplet tar slut sÃ¥ lägger hon sig där och spanar surt pÃ¥ inkräktaren istället. Här funderar hon pÃ¥ om hon verkligen kan gÃ¥ vidare. Den konstiga killen vi mötte KANSKE trots allt vänder igen och springer efter henne…

Vi hade en sista utmaning kvar innan vi var tillbaks vid bilen igen. På vägen bort tog vi oss över en liten bäck, den var verkligen pytteliten och full av stenar som man lätt kunde gå på för att ta sig över även för en katt. Dimma fattade förstås galoppen på en gång och tog ett litet skutt över den 1 dm breda springan på ett av de ställen där bäcken var som smalast.

Leica fattade inte alls vad detta var. Hon tog sats för att hoppa, och hoppade rakt ner i VATTNET istället för över till andra sidan eller ned pÃ¥ nÃ¥gon av stenarna. Knaskatt! Det var knappt en cm djupt sÃ¥ hon blev bara pyttelite blöt om tassarna, men det var förstÃ¥s fruktansvärt läskigt och hon skuttade snabbt tillbaks igen. NÃ¥ja, skam den som ger sig tänkte vi. Leica tog sats för att hoppa en gÃ¥ng till, och ja… Hon landar i vattnet IGEN??? Det var verkligen en bravad, med tanke pÃ¥ att det var mindre vatten att sätta tassarna i än stenar att gÃ¥ pÃ¥. Denna gÃ¥ng sÃ¥g jag till att hon hoppade upp pÃ¥ rätt sida i alla fall.

Och nu var det då dags att ta sig över denna bäck igen på tillbakavägen. Dimma tyckte som vanligt att det var spännande! Hon letade upp samma ställe som hon gick över på sist, bedömde avståndet och gick helt sonika över utan att ens behöva hoppa.

Leica däremot förstod inte ALLS hur detta skulle gÃ¥ till. När även jag gick över till andra sidan och lockade pÃ¥ henne var det mÃ¥nga känslor i svallning där pÃ¥ andra sidan bäcken. Nu var alltsÃ¥ BÃ…DE matte och mamma Dimma pÃ¥ andra sidan om det där äckliga!! Herregud, hjälp mig nÃ¥gon!! (Observera den perfekta jättestora klivstenen där nedanför henne som hon landade bredvid pÃ¥ vägen bort…)

Piiiip, piiiiip, piiiiip! Fram och tillbaka längs bäcken, det här gick ju inte!

Till slut bestämde hon sig för att ändÃ¥ försöka sig pÃ¥ ett hopp. Och vilket hopp det blev dÃ¥… Hon tog sats ifrÃ¥n tÃ¥rna och hoppade nog en meter längre än den decimeter som det var mellan hennes sida av bäcken och den stora stenen som Dimma klivit över pÃ¥.

Väl över pÃ¥ andra sidan fick hon massor av beröm och gjorde snabbt mamma sällskap. Dimma var helt oberörd av händelsen och satt hela tiden lugnt pÃ¥ ängen bakom oss och Ã¥t gräs. 😉

Sedan var det dags att packa in sig i bilen igen och Ã¥ka hem. Ingen av katterna sa ett knyst pÃ¥ vägen hem. 🙂 En stunds putsande senare och med lite mat i magen sÃ¥ la de sig och sov resten av eftermiddagen!