Ja, jag vet att jag är dÃ¥lig pÃ¥ att uppdatera… Förhoppningsvis ska det bli bättre pÃ¥ den fronten nu när det vankas tillökning i kattfamiljen! Nu är det inte ens tvÃ¥ veckor kvar innan kattungarna beräknas komma, och det är SÃ… spännande! FrÃ¥n och med fredag sÃ¥ är jag helt ledig frÃ¥n jobbet, för att kunna vara med när kattungarna behagar ploppa ut. Lite frestelsebilder…

Mozzarella som liten plutt!

Helbrorsan Cantadou:

Och sötnöten Keso!

Ja huuva… Det kommer bli en jobbig sommar. 😉

För att underlätta lite sÃ¥ bestämde jag mig för att äntligen uppfylla en av mina drömmar – jag har köpt en alldeles egen bil!! Det känns helt fantastiskt skönt, som om en tyngd lyft frÃ¥n hjärtat. Aldrig mer behöva lÃ¥na bil för att köpa kattsand (11,3 kg per förpackning), kattmat (0,5 kg per dag är rätt mycket när man ska storhandla), för att inte tala om hur mycket tid det kommer spara när jag ska sitta och Ã¥ka till Södertälje fram och tillbaka hela sommaren! Ja, det är ren lycka!

Här är lite bilder pÃ¥ min nya bästa vän, lite skitig efter det sista (?) vinterslasket men ska snart bli ordentligt badad. 🙂

MÃ¥ste självklart bidra med lite bilder pÃ¥ kattfamiljen ocksÃ¥. Jag har lÃ¥nat ut min lägenhet över pÃ¥sk och kamperar i gästrummet hemma hos mina föräldrar ett par nätter. Fördelen med detta är förstÃ¥s att jag fÃ¥r umgÃ¥s med ALLA mina katter! NÃ¥ja, Minolta kanske väl egentligen inte kan räknas som min katt, men de andra är mina Ã¥tminstone. 🙂

Min älskade Cirrus-plutt blir bara goare och goare! Han har bott hemma hos mig de senaste veckorna och vi har gosat och gosat och gosat. Han har varit helt fantastisk, velat ligga i mitt knä JÄMT! Det känns sÃ¥ jobbigt att inte ha honom hos mig jämt… Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för vart det är bäst för honom att bo, egoisten i mig vill ju ha alla katterna hemma men det är ju inte alltid sÃ¥ lätt.

För att Minolta inte skulle behöva vara ensamkatt medan Cirrus bodde hos mig och Dimma, så fick Leica bo hos mamma och pappa ett par veckor. Hon och Minolta har busat här hemma, och Leicas gosighet smittar av sig mer och mer på Minolta. Eller så är det kanske hormonerna som börjar lägga sig efter Minoltas kastrering? Hursomhelst så tyckte mina föräldrar att det var mysigt med en Leica-kelgris i sängen på kvällarna!

Fastän Leica är sÃ¥ söt och go, sÃ¥ finns det en liten djävul i henne ocksÃ¥ som tittar fram dÃ¥ och dÃ¥… Minolta ligger och slappar i godan ro och Leica sätter sig pÃ¥ retsamt avstÃ¥nd och tokstirrar.

Peeeeet…

”Hörrö lÃ¥t bli det där!!” Minolta är inte road… Leica lÃ¥tsas som ingenting sÃ¥klart.

Peeeeeeet igen!

”Nej nu jävlar!!”

Ufff! Buset är i full gång.

Pow! Rätt i nyllet. 😉

”Bäst man gÃ¥r och lägger sig här borta i säkerhet för det där monstret istället… Mutter…”

Leica tassade ut på den lilla balkongen (de har lyxigt nog två, en liten mot gården och en stooor mot gatan) och njöt av solen ett tag.

Mys mys! Det dröjde inte lång stund innan Minolta saknade sin syster och kom och la sig bredvid henne (till vänster i bild).

Även Cirrus ville få lite sol i pälsen.

Mitt älskade GULL!!!

Dimma låg i soffan inomhus istället och vägrade beblanda sig med det övriga packet. Ifrån soffan har man dessutom utsikt över köket, så man kan vara först på plats när det vankas mat!

Att bli kliad under hakan är det näst bästa hon vet! Bäst är förstÃ¥s att bli kliad pÃ¥ magen. 🙂

Jag försökte övertala Dimma att njuta lite av solen hon med och tog med henne ut på balkongen!

Men tydligen var den sovplatsen alldeles för ljus och inte alls lika bekväm, hon var väldigt svårflirtad. Plus den då tidigare nämda fördelen med utsikten över köket ifrån soffan.

Minolta fick ett visset grässtrÃ¥ att leka med, och det var tydligen roligt! En liten stund iaf…

Sen såg hon mest bara sur ut, pluttan då.

Hon satte sig i skuggan och luktade på blommorna istället. Nåja, det vissna gräset i alla fall!

Den största soldyrkaren är Leica! Hon älskar balkongen och vill sitta där mest hela tiden. Matte ska skärpa sig och fixa innätningen av balkongen där hemma snarast! Förra sommaren fick katterna bara vara ute korta stunder under sträng bevakning, alldeles för lite enligt Leica. 😉

Nu ska vi ge oss ut i solen en stund till innan det är dags för påskmiddag hemma hos mormor!