Ja, inte mycket i alla fall. 🙂 Katterna mÃ¥r bara bra, gosiga som aldrig förr. De tävlar ofta om bästa platsen i mattes knä och är väldigt avundsjuka pÃ¥ den som först kom pÃ¥ idén att sno den. MÃ¥nga brukar säga att ragdolls inte är knäkatter, utan att de är bredvid-katter. Men hos mig handlar det bara om huruvida de har nÃ¥got val – i soffan ligger de gärna bredvid, men om det inte finns plats bredvid (t.ex. vid datorn eller när jag sitter i fÃ¥töljen) sÃ¥ är mitt knä guld värt! Väldigt mysigt hursomhelst. 🙂 PÃ¥ nätterna har jag alltid sällskap i sängen av minst en katt – Lova ska prompt sova ovanpÃ¥ mitt täcke sÃ¥ att jag knappt kan röra mig.

Katterna trivs förresten ocksÃ¥ väldigt bra i nya lägenheten. Dels är den ju lite större än min gamla – hela 69 kvm att racea pÃ¥! Men framförallt sÃ¥ har den en väldigt spännande altandörr med glas hela vägen ner till golvet, perfekt att spana ut genom. Min lägenhet är ju i marknivÃ¥ mitt ute pÃ¥ en äng, och vi har en väldig massa spännande saker att titta pÃ¥. Rakt utanför oss sÃ¥ gÃ¥r t.ex. en rÃ¥djursstig som är mycket vältrafikerad. Ibland har jag sett dem flera gÃ¥nger samma dag, och djurvän som jag är kan jag inte lÃ¥ta bli att tycka att det är mysigt. Men jag vet inte riktigt hur mysigt det kommer vara i vÃ¥r/sommar när de börjar äta upp mina blommor…

Förutom en fin lägenhet sÃ¥ har vi förstÃ¥s ocksÃ¥ nÃ¥got ännu bättre – en alldeles egen uteplats! BÃ¥de altan och gräsmatta, till kossornas *host* förlÃ¥t, katternas, stooooora förtjusning. Jag har inte satt upp nÃ¥got nät pÃ¥ den här altanen utan istället lÃ¥tit katterna fÃ¥ gÃ¥ ut i koppel. PÃ¥ sÃ¥ sätt fÃ¥r de lite större yta att röra sig pÃ¥, även om det innebär mer passning frÃ¥n min sida. Speciellt som det alltid är en eller tvÃ¥ katter som tröttnar fort och vill in, medan de andra vill vara kvar ute. DÃ¥ brukar jag ställa upp ett kompostgaller som grind och sÃ¥ blir det ett himla sjÃ¥ att sätta pÃ¥/ta av koppel pÃ¥ katterna när de ska in och ut. Kanske försöker jag göra/köpa en nätdörr till i sommar istället, sÃ¥ slipper jag lite mygg ocksÃ¥. Oavsett vad sÃ¥ är det värt lite pyssel för att de ska fÃ¥ njuta! Släppa dem helt lösa vÃ¥gar jag inte, hönsmatte som jag är…

Min uppfödning har ju legat lite pÃ¥ is de tvÃ¥ senaste Ã¥ren. Lova är ju fertil nu sedan ett Ã¥r tillbaks, men jag har varken haft lust eller ork att ha nÃ¥gra kattungar. Dels har Lova känts väldigt mycket som en kattunge fortfarande och jag ville passa pÃ¥ att njuta av hennes ”kattungevis” sÃ¥ länge det bara gÃ¥r. Men mest är det sÃ¥ att hela uppfödarvärlden har mest gett mig Ã¥ngest, sÃ¥ mycket mÃ¥sten och plikter och konstiga människor och bekymmer och orosmoment. Jag har ju flera gÃ¥nger tidigare funderat pÃ¥ att helt lägga ner min uppfödning eftersom jag tyckt det varit sÃ¥ jobbigt. Man ska hitta hane, oroa sig för att parningen inte ska fungera, för att nÃ¥got ska gÃ¥ fel under dräktigheten eller födseln, att de ska behöva stödmatas i 3-4 veckor, att kattungarna ska bli sjuka, att man inte ska hitta bra hem till dem, att man ska rÃ¥ka sälja till nÃ¥gon knäpp köpare, eller att man inte orkar vara tillräckligt mycket stöd till de fantastiska människor som tillslut öppnar sitt hem för de smÃ¥. Det är verkligen fantastiskt att ha kattungar och ibland när jag tittar tillbaks pÃ¥ gamla bilder sÃ¥ knyter det sig verkligen i hjärtat. Men att fortsätta är inget lätt beslut.

Med tanke pÃ¥ hur mina senaste Ã¥r varit sÃ¥ har jag tvingats att verkligen fundera pÃ¥ vad jag tycker är viktigt och vad jag vill prioritera i livet. Det gÃ¥r inte att fortsätta som jag gjort, det kommer med stor sannolikhet leda till den berömda väggen i slutändan. Jag har släppt taget om känslan att jag ”mÃ¥ste” fortsätta min uppfödning, för det mÃ¥ste jag inte. Jag har valt att lÃ¥ta katterna vara mina familjemedlemmar istället för en del av min uppfödning. Jag har ingen som helst önskan om att skaffa mig fler avelskatter heller, att ha en fertil katt känns nästan för mycket just nu (även om hon är världens snällaste och verkligen inte innebär nÃ¥got problem alls som fertil).

Samtidigt har faktiskt ett beslut vuxit fram sakta men säkert de senaste mÃ¥naderna – jag planerar ändÃ¥ att ta en kull efter Lova. Inte nu, men förhoppningsvis i höst, och självklart förutsatt att hon gÃ¥r igenom ultraljud av hjärta och njurar först! Största delen i det beslutet beror pÃ¥ nÃ¥gra av mina uppfödarvänner, nämligen Marina och Lars som har S*Grand Gathinoz ragdolluppfödning. De äger Ceazar, S*Krymlas Chocolate Fantasy Fudge, som är pappa till min allra första kull och därmed ”stamfader” till mina avelskatter liksom Dimma är min ”stammoder”. Förutom att de är väldigt trevliga och superseriösa uppfödare sÃ¥ har de ocksÃ¥ en jättefin och supersnäll hane, S*Grand Gathinoz Teddie Tango, som jag tror kan passa Lova jättebra. Det bästa är att Marina och Lars ser fram emot parningen lika mycket som jag, eller kanske mer? 🙂 Jag vill inte spara nÃ¥gon kattunge till avel själv, sÃ¥ det idealiska för mig är att sälja den bästa kattungen till dem sÃ¥ att de kan förvalta bÃ¥de Ceazars och min Dimmas gener vidare i deras avel. Om allt gÃ¥r enligt planerna sÃ¥ kan jag sedan lugnt fundera pÃ¥ om jag vill kastrera Lova efter kullen eller fortsätta avla själv.

Dimma och Ceazars kull, ostkullen

Oavsett vad så har jag ju världens mysigaste katter här hemma! De är verkligen min lilla familj, så självklara att jag inte vet vad jag skulle göra utan dem.