November innebär verkligen att den trista delen av hösten tar vid. Det är regn, regn, regn och Ã¥ter regn dagarna i ända! De dagar som väderprognosen visat sol har än sÃ¥ länge inneburit ca 5 minuters solglimt genom en i övrigt igenmulen himmel. För mig har det inneburit inköp av ny vinterjacka, en vaaarm dunjacka ifrÃ¥n Stadium som fÃ¥r ta över dÃ¥ min förra gÃ¥tt sönder. Jag är sÃ¥ otroligt frusen av mig sÃ¥ det är skönt att kunna gÃ¥ ut utan att frysa ihjäl! ÄndÃ¥ sÃ¥ blir det mest att hÃ¥lla sig inomhus nu, jag avskyr regn och det förstör bara mitt goda humör att gÃ¥ ut. Tacka vet jag när det bli snö sedan, dÃ¥ blir det i alla fall mysigt istället för bara ruskigt! Nu är det bättre att hÃ¥lla sig inomhus och dricka kopiösa mängder te och mysa ordentligt med katterna istället. 🙂

Det har varit mycket tankar som rört sig i huvudet den sista tiden, de flesta rör huruvida jag ska fortsätta min kattuppfödning eller inte. Jag brinner verkligen för mina katter och för ragdollen som ras, men det blir så otroligt tungt att bära hela lasset själv förutom allt annat jag har att göra också. Det är fantastiskt att ha kattungar, men det är mycket jobb och ganska påfrestande att hitta rätt hem till dem. Det är helt otroliga mängder mail man får, och det är ju visserligen kul, men det tar TID att svara på alla. Jag försöker verkligen svara på alla mail jag får, och det blir även en hel del mail som inte handlar om att sälja kattungar utan om att ge råd till människor som letar kattungar men där jag kanske inte har exakt vad de söker.

Jag fÃ¥r en hel del mail ifrÃ¥n folk som är intresserade av att föda upp katter och försöker svara pÃ¥ dessa sÃ¥ utförligt som möjligt. Ibland skriver jag lÃ¥nga mail med rÃ¥d, men det är inte alltid jag fÃ¥r svar pÃ¥ dem ens. Kanske tycker folk att jag är dum i huvudet när jag skriver att jag rekommenderar att man har absolut minimum 20 000 kr pÃ¥ ett reservkonto innan man ens börjar fundera pÃ¥ att avla, dÃ¥ INTE inräknat inköp av avelsdjur förstÃ¥s… 😉 Jag brukar skriva med ganska noga vad man ska tänka pÃ¥, att det är viktigt att sätta sig in i rasstandarden och gärna besöka MÃ…NGA utställningar (med eller utan katt), vilka tester som ska göras och hur mycket det brukar kosta, samt vilka kostnader som uppkommer när det gäller kattungarna och deras skötsel. Än sÃ¥ länge har mina katter kostat mig strax under 45 000 kr i Ã¥r, men vissa verkar tro att jag hittar pÃ¥. 😉 Sedan finns det förstÃ¥s jättetrevliga människor som tar det hela pÃ¥ helt rätt sätt som tur är!

Jag brukar ocksÃ¥ lägga väldigt mycket tyngd vid att det är noga att välja kattungar efter TESTADE föräldrar, och tragiskt nog sÃ¥ verkar dessa bli färre och färre. FörstÃ¥r inte hur uppfödare kan lÃ¥ta bli att testa sina katter när vi trots allt har ett hälsoprogram för det av en anledning…

Hursomhelst, nu kom jag ifrån ämnet här. På det stora hela så blir det alltså en enormt stor börda att bära på, och dessutom blir den bara tyngre och tyngre ju fler kullar man får. Det gäller ju att vara ett stöd för kattungeköparna även i framtiden, och det är inte alltid så lätt när tiden är knapp. Jag önskar att jag hälsat på alla kattungar jag fött upp i sina nya hem, men tyvärr har jag inte tagit mig tid till det. Är det då rätt av mig att sätta nya kattungar till världen när jag kanske inte varit det stöd och support som jag vill vara?

Jag har grubblat och grubblat och grubblat, men jag har inte kommit fram till något slutgiltigt svar ännu. Mest av allt vill jag känna att jag ger mina katter 100% av mig själv, de är min familj och jag vill älska dem allihop för just den de är och krasst sett inte för vilka kattungar de skulle kunna ge mig. Nu kanske det låter illa, men ibland är det lätt att tappa fokus om vad som är viktigt och jag hoppas att alla stannar upp och tänker efter ibland!

Och visst älskar jag mina katter… Dimma och Leica är mina bundsförvanter och jag kan inte tänka mig att vara utan dem. Jag älskar deras personligheter och egenheter, och det är underbart att se hur mycket de älskar varandra. De älskar att mysa i soffan eller i sängen bredvid mig när jag ska sova eller när jag vaknar. DÃ¥ ligger de tätt, tätt ihop och spinner och tvättar varandra och livet är bara BÄST! Vi är som ett litet team, vi tre. 🙂

Alla mina katter har jag haft sedan de var kattungar, och kanske är det därför jag haft lite svÃ¥rt att knyta an till Tussilago, som ju inte varit ”min” pÃ¥ riktigt förrän nu när hon var över 6 mÃ¥nader gammal. Hon är verkligen den mest underbara lilla katt man kan tänka sig sÃ¥ det är absolut inget fel pÃ¥ henne, men hon är ännu inte helt vän med Dimma och Leica (vilket är fullt förstÃ¥eligt med tanke pÃ¥ att hon bara bott här i 2½ vecka än sÃ¥ länge) och det gör att det inte gÃ¥r att ägna sig Ã¥t alla katterna pÃ¥ samma gÃ¥ng. Men det gÃ¥r bättre och bättre för varje dag, jag försöker ägna mycket tid Ã¥t att lära känna henne. Och det gÃ¥r ju inte att lÃ¥ta bli att charmas av en sÃ¥n här sötnos!

Inget fel på ragdolltemperamentet här inte, hon älskar att bli kliad på (stora tjocka) magen och ligger gärna med tassarna i vädret.

Hennes andra favoritplats är i klösträdet där hon har en förmåga att ligga och busa med sig själv. Hur sött som helst!

Dimma är väl inte sÃ¥där överförtjust i en liten kattspoling som far runt som en tok i klösträdet och stör hennes skönhetssömn. Men lite tassviftande är det enda hon orkar, och den enda som morrar här i huset är Tussilago. 😉

Observera förresten mitt otroligt snygga klösträd, som nu fått vara med om mycket. Det är snart fem år gammalt och faktiskt förvånansvärt helt. När repet klösts av och sakta började rullas av så gjorde jag en provisorisk lagning med målartejp, vilket funkade över förväntan och har hållit i över ett år utan att gå sönder. Katterna verkar inte bry sig utan klöser så glatt så!

Nu har jag äntligen bokat tid för kastrering av Leica i alla fall! Beslutet fattades för länge sedan men det kändes elakt att kastrera henne när det varit så turbulent i kattflocken här hemma nu under hösten. Nu har det ju dock lugnat ner sig så nu ska det bli av. Jag har bokat tid för titthålskastrering hos Hagsätra Veterinärklinik som jag hört gott om, och det ska bli spännande att se resultatet. Leica är ju mitt lilla gosedjur, och jag kan bara tänka mig att hon blir ännu mer underbar som kastrat!

Korgen som jag ställde pÃ¥ skrivbordet Ã¥t Tussilago har för övrigt helt tagits över av Dimma och Leica, som slÃ¥ss om att ligga i den. Det är helt klart favoritsovplatsen när jag sitter vid datorn! Om Leica ligger i korgen före Dimma, sÃ¥ brukar hon hoppa upp pÃ¥ akvariet som stÃ¥r bredvid där man har bra utsikt. 🙂 (akvariet är för övrigt tomt pga skada och jag avvaktar beslut om dess framtid ett tag till)

Vi får se om jag även kastrerar Dimma snart. För tillfället har jag ingen möjlighet att ha några kattungar hemma ändå eftersom min lägenhet ska stambytas i vår, men det känns sorgligt att kastrera en sådan otroligt duktig mamma. Jag funderar vidare och så får vi se hur det känns om ett par veckor efter Leicas kastrering.

Nej, nu är det hög tid att krypa ner i sängen med mina underbara gosbollar. God natt på er allihop!