Eftersom jag hade lite sparad semester som behövde tas ut innan sista mars så har jag fått några extra dagar ledigt nu. Vilket behövs för det finns mycket hål att stoppa tiden i! Jag inledde ledigheten med onsdag, vilket betyder ridlektion. Tyvärr är ju skiftarbete väldigt svårt att kombinera med regelbundna aktiviteter, vilket innebär att jag vanligtvis missar två av fyra lektioner varje månad. Otroligt trist, och därför valde jag att lägga semesterdagarna på två onsdagar och fick på så sätt två bonuslektioner. Underbart!

Temat pÃ¥ lektionen var trail, vilket i princip innebär att man ska ta sig och hästen igenom ett antal olika ”hinder” eller problem. Det kan t.ex. vara att kunna öppna och stänga en grind frÃ¥n hästryggen eller rida hästen över en presenning (eller genom ett vattendrag). I ett ridhus förenklar man ju detta förstÃ¥s sÃ¥ vÃ¥ran grind bestod av tvÃ¥ hinderstöd och en longerlina dragen mellan dem. Utöver denna sÃ¥ hade vi även ett litet hinder, en träbro att rida över, koner att rida slalom mellan samt ett smalt L med bommar att rida mellan samt rygga mellan utan att röra vid dem. Men det roliga med dagens lektion är att trots att det kändes som en lek sÃ¥ blev det ändÃ¥ mest dressyr av det hela! Precisionsridning genom L:et, en fjärdedels bakdelsvändning här och en halv framdelsvändning där med lite halt och ryggning däremellan. Skänkelvikning för att komma rakt mot hindret (till en början var det bara bommar pÃ¥ marken), volter runt hinderstöden, mjuk böjning i slalom mellan konerna. Min häst för dagen var Nótt, en mycket söt och mjuk tjej som jag inte ridit pÃ¥ länge. Med en massa lugn och glatt beröm sÃ¥ tyckte hon det var lika kul som jag, och stundtals kändes det sÃ¥ bra att man bara ville frysa ögonblicket och spara det till en ”regnig dag”. 🙂

I bilen på väg hem från lektionen så slog det mig hur ridning och bilkörning kan vara ganska lika varandra ibland. När jag satt där i bilen och mjukt susade fram på de snöfria och nästan tomma vägarna, några mjuka välplanerade omkörningar och allt bara flöt på, så kändes det bara så fantastiskt. Det är en sån frihetskänsla att köra och jag kan fortfarande förundras över att det är MIN alldeles egna bil jag kör. Det är jag och bilen som susar fram i harmoni, precis som jag och Nótt mjukt travade i slalom mellan konerna i fullt samförstånd. Det är bara några korta ögonblick, men ändå så blir man bara så innerligt lycklig över denna sinnesro som det kan ge.

Jag kikade även förbi en kort stund i lägenheten för att hämta post och vattna blommor. De har nu spacklat igen, jämnat till golv och väggar, samt satt in och mÃ¥lat undertak i badrummet. Det märks att arbetet gÃ¥r framÃ¥t och det är roligt! Jag älskar lukten av spackel och mÃ¥larfärg, det känns sÃ¥ fräscht och nytt. Jag satt en stund i sovrummet och bara njöt av en skön kväll, doften av hemma och kanske lite hemlängtan. För trots att jag har det jättebra hemma hos mamma och pappa under tiden som stambytet är, sÃ¥ ska det bli underbart att fÃ¥ komma hem igen sedan. Det är inte alltid man tänker pÃ¥ hur mycket man faktiskt tycker om det som är ens eget. Jag kan ofta bli alldeles överväldigad av hur mycket jag älskar mina katter och hur underbara just de är. Men det är ju inte lika ofta man blir överväldigad av kärlek till en bil eller en lägenhet. 🙂

Här kommer ett par bilder på framstegen i lägenheten, hur små de än kan te sig på bilder. Öppningen ovanför köksbänken är borta och alla rör är inmurade:

Golvet och väggarna i badrummet är släta och fina, efter lite tätning och sånt börjar kaklingsarbetet!

Utomhus är det alltjämt vårvinter. I blomlådorna ser det ut såhär, undrar om växterna kommer överleva all denna is och rotblöta!

Nedtryckt av ett tjockt lager isolerande snö, alltjämt gröna. Undrar hur den här lilla raringen kommer ta sig?

Måste även visa ett par bilder från häromveckan då jag var ute hos kusin Therése för en långpromenad i det vackra vädret. På bilden poserar lilla söta Amy, en shiba inu som redan hunnit bli sju månader gammal.

Hemma hos Therése bor även marsvinen Maja och Fia. De var så söta så jag blev tvungen att fotografera lite.

Fia blev glad och bjöd mig på en otroligt söt liten marsvinssträckning (sådär som katterna kan sträcka förnöjt på sig efter en skön tupplur) och en gääääsp!

Nu är det dags att följa hennes exempel och krypa ner i sängen. Där ligger som vanligt redan Tussilago, min lilla sängvärmare, och väntar på att matte ska krypa ner. God natt på er!