Ja, jag vet att jag är urdÃ¥lig pÃ¥ att blogga… FörlÃ¥t! Jag har en tendens att skjuta upp det eftersom det alltid tar en sÃ¥n himla tid när jag bloggar, och det blir ju inte bättre av att jag bloggar sÃ¥ sällan sÃ¥ att högen med saker att berätta eller bilder att visa växer och växer hela tiden. Men nu ska jag bryta den lÃ¥ngvariga tystnaden sÃ¥ kanske jag kan skärpa mig sen. 🙂

Vad har hänt sedan sist dÃ¥? Vi har varit pÃ¥ tvÃ¥ utställningar t.ex., först var det Leica och Cirrus pÃ¥ Järvas utställning i juni. BÃ¥da katterna fick fina bedömningar och de fick sina cert ocksÃ¥, Leica tvÃ¥ CAC och alltsÃ¥ ett kvar till Champion, och Cirrus fick tvÃ¥ CAP och blev Premier pÃ¥ söndagen! Roligt med en titel, ingen av mina katter har tagit titel pÃ¥ mycket länge sÃ¥ det var roligt även om det var en lÃ¥g titel. 🙂 Nu härnäst är Cirrus anmäld bÃ¥da dagarna till City Cat Club nu i helgen som kommer, och Leica är anmäld till MSK den 5:e september. Jag lät medvetet bli att anmäla Leica till CCC eftersom jag tycker de har sÃ¥ fula kokarder sÃ¥ jag vill inte ha en titelkokard ifrÃ¥n dem, visst är man knäpp??? 😉

Sedan var vi även med kattungarna pÃ¥ uställning, och gud sÃ¥ kul det var! Det var söndag 2 augusti och Scilla, Tussilago och BlÃ¥sippa var det som fick visa upp sig. Det var en underbart kul dag, bebisarna skötte sig jättebra och fick fina bedömningar allihop. Domaren gillade Tussilago mycket, det var kul att se, sÃ¥ nu hoppas vi att det fortsätter sÃ¥. 🙂 Hon kommer tyvärr fÃ¥ väldigt hÃ¥rd konkurrens pÃ¥ tävlingarna framöver, men det är ju ändÃ¥ roligt att fÃ¥ en bedömning sÃ¥ man ser vad domarna tycker, plus att det är bra att vänja dem redan som smÃ¥ vid utställning. Scilla som charmat mig lite extra lÃ¥g i min famn nästan hela dagen och njöt av uppmärksamheten eller busade. Hon är heeeeelt underbar! Hon är inte sÃ¥ vacker typmässigt längre och har vuxit ur sig en hel del, men helt gudomlig temperamentsmässigt.

Vackra BlÃ¥sippa är mycket mycket snyggare än Scilla nu, och det var ju tänkt att hon skulle gÃ¥tt till avel och utställning. MEN, och det är ständigt detta MEN tycker jag – hon har pÃ¥ senare tid börjat skela! 🙁 🙁 🙁 Vi har inte sett nÃ¥gon när hon var yngre, utan det var Alexandra som först frÃ¥gade mig om jag inte tyckte hon skelade. Jag kollade noga men kunde inte se nÃ¥got, jag funderade pÃ¥ om det endast kom när hon var lite trött för i övrigt sÃ¥g jag det inte alls, och det syns inte pÃ¥ en enda bild jag tagit heller. Ingen som tittat pÃ¥ henne har kunnat se nÃ¥gon skelning heller, men efter 12 veckors Ã¥lder har det blivit mycket värre. Det är sÃ¥ himla sorgligt för hon är nog den vackraste kattunge jag fött upp hittills, men nu kan man inte längre varken avla eller ställa ut henne. 🙁 Det är ju självklart ingenting hon lider av, men det känns sÃ¥ himla trÃ¥kigt att det alltid ska drabba den snyggaste. Här slÃ¥ss vi mot HCM och andra otäcka sjukdomar, och sÃ¥ faller det sedan pÃ¥ att katten skelar istället. Ja suck, inte är det lätt att vara uppfödare inte! Men huvudsaken är ju att katten mÃ¥r bra, och skelning är ju Ã¥tminstone det minsta problemet för en sällskapskatt. Det svÃ¥ra blir att släppa henne ifrÃ¥n sig… 🙂

Krokus flyttade till sin nya matte Alexandra för ett par veckor sedan strax innan kattungarna skulle iväg pÃ¥ utställning. Jag har fÃ¥tt rapport därifrÃ¥n och det verkar gÃ¥ bara bra, jag fick en superfin bild och jag hoppas att det blir mÃ¥nga mÃ¥nga fler! Matte Alexandra är duktig med kameran och det är ju alltid lite extra kul. 🙂 Eftersom kattungarna började bli lite väl busiga hemma hos Alexandra och jag Ã¥ andra sidan längtat som tusan efter dem, sÃ¥ bestämde vi att kattungarna skulle flytta hem till mig. De var ju ändÃ¥ gott och väl över 12 veckor gamla och behövde inte mamma längre, och även om jag är väldigt väldigt tacksam över att Alexandra tagit sÃ¥ väl hand om dem sÃ¥ är det ju lite jobbigt att Ã¥ka fram och tillbaks till Södertälje flera gÃ¥nger i veckan, och dessutom behöva pussla ihop en massa scheman när spekulanter ska komma pÃ¥ besök osv. SÃ¥ Tussilago fick stanna kvar med mamma och lekfarbror Neo och de andra tre osÃ¥lda tjejerna fick flytta hem till mig för en dryg vecka sedan!

Introduceringen med mina tvÃ¥ vuxna tjejer här hemma har gÃ¥tt mycket bra! Det blev sÃ¥klart en del morrande och fräsande frÃ¥n alla parter de första dagarna, tuffast av smÃ¥tjejerna var Scilla som minsann inte tänkte lÃ¥ta sig hunsas av nÃ¥gon främling! Hon far ju runt som en liten studsboll denna tjej, sÃ¥ jag kan tänka mig att det inte är lätt att hÃ¥lla koll pÃ¥ känslorna dÃ¥ heller. 😉 BlÃ¥sippa tyckte det var lite läskigt med en ny miljö men vande sig ganska fort och morskade pÃ¥ sig. Snödroppe var den som var mest oberörd, hon har knappt fräst alls utan här var det nyfikenheten som tog överhanden direkt och hon vÃ¥gade jaga leksaker även pÃ¥ främmande territorium redan frÃ¥n första stund. 🙂

Dimma och Leica tyckte småttingarna var ÄCKLIGA och busiga som kom och tog över deras kungarike, och så fick de minsann mat som inte de fick heller. Mina vuxna katter får ju inte torrfoder (eftersom Dimma dels blir jättetjock av det och hetsäter så hon spyr eftersom hon tycker det är så GOTT) så jag fick göra ett mathus till småttingarna av en kartong från IKEA. Det var svårare denna gång än sist, för kattungarna är ju ganska stora nu och Dimma och Leica är ganska välbantade. Det första hålet jag gjorde kunde Leica klämma sig igenom upptäckte jag, så jag fick minska hålet lite så att kattungarna verkligen får KLÄMMA sig in igenom det för att komma åt maten. Det kändes lite elakt mot dem, men de verkar inte ha något problem att göra det utan kryper glatt in där och ut igen flera gånger om dagen och smaskar på sitt privata torrfoder.

Redan efter en vecka är skillnaden enorm. I lördags morse, redan en vecka efter de kom hit, sÃ¥ kom Dimma upp i min säng pÃ¥ morgonen och började tvätta pÃ¥ Scilla (som alltid ska sova bredvid mig i sängen, gullepluttan!). Jag blev sÃ¥ glad, för Dimma gillar generellt inte andra katter och är väldigt ranghög och revirhävdande. Gissa om jag blev CHOCKAD när jag vaknade dagen efter av att Dimma ligger i min fotända med kattungarna i en hög och SNUTTANDES pÃ¥ henne!?! Hon är verkligen en supermamma, min älskade tjej, och nu tar hon verkligen sin mormorsroll pÃ¥ allvar och tar hand om kattungarna som sina egna pÃ¥ heltid. När hon känner sig ensam gÃ¥r hon runt här och mammakuttrar sÃ¥ att kattungarna ska komma till henne och mysa igen. Det värmer hjärtat att se henne njuta sÃ¥ av bebisarna, och att kattungarna fÃ¥tt en extra mamma ett tag till. 🙂

Leica är lite mer svårflörtad, hon har väl svårt att se fördelar med denna alieninvasion kan jag tänka mig. Ett helt gäng småkryp kommer och:
1) Invaderar hennes hem
2) Snor hennes status som familjens lilla bebis
3) Snor hennes leksaker
4) Äter upp hennes mat (och dessutom får extra god mat som det inte GÅR att komma åt fastän hon kämpat)
5) Snor hennes MAMMA
Ja, stackars lilla Leica, inte lätt att växa upp. 🙂 Hon fÃ¥r en massa gos och pussar av matte ändÃ¥, men frÃ¥n att ha fÃ¥tt nästan ALL uppmärksamhet till att behöva dela den, dÃ¥ blir det ju sÃ¥klart en skillnad. Men det gÃ¥r väldigt mycket bättre, ett par gÃ¥nger har Leica kommit av sig och busat med kattungarna men hon upptäcker alltid snabbt sitt misstag och morrar och skuttar ilsket därifrÃ¥n. Kattungarna är helt oberörda och förstÃ¥r ingenting. 🙂 Ibland sÃ¥ tvättar Leica även kattungarna, och det blir lite mindre gnäll för varje dag sÃ¥ jag tror att hon snart smälter hon med!

Kattungarna har sovit i min säng varje natt, och med tre kattungar runtom en i sängen är det lite fascinerande att de inte blir klämda. 😉 De ska inte ligga ihop heller utan ligger utspridda lite här och var. De har nu tagit hela lägenheten i besittning och har redan sina favoritplatser och en MASSA leksaker att busa med. Jag hade lite problem att gömma alla sladdar sÃ¥ gott det gick, än sÃ¥ länge har de mig veterligen inte tuggat sönder nÃ¥gon sladd och de lever alla fortfarande. 😉 De är jättemysiga och sociala alla tre, spinner massor och har inget emot att bli runtburna heller. Mer uppdateringar kommer en annan dag. 🙂

Jag har massor av bilder att visa upp, men här kommer ett smakprov så länge!

Dimma med ”sina” bebisar

Scilla

Snödroppe

Blåsippa