Som ni kanske märkt finns det inga sexveckorsbilder uppe pÃ¥ kattungarna ännu. Katastrof, eller hur??? Jo jag vet. 🙂 Jag var och hälsade pÃ¥ kattungarna igÃ¥r (onsdag) och de är helt ljuvliga som vanligt! Tyvärr var det sÃ¥ att min kamera bestämde sig för att lägga av igen mitt i kattungefotograferingen. Jag hann ta bilder pÃ¥ Krokus och Scilla, men dem fÃ¥r ni vänta pÃ¥ tills övriga fÃ¥r bli presenterade ocksÃ¥! Det kommer troligtvis bli nÃ¥gon form av 6½ veckas-bilder och samma sak med 7-veckorbilderna som ocksÃ¥ kommer bli försenade. Men nu kanske jag sätter för stor vikt vid mina bilder här, det kanske bara är jag som sitter och suckar över dem. 😉

Kattungarna växer och växer, och snart mÃ¥ste beslut börja fattas om var de ska flytta. Jag tycker det är jobbigt varje gÃ¥ng, jag vill helst vänta tills de är en sisÃ¥där 3-4 mÃ¥nader innan jag mÃ¥ste börja tänka pÃ¥ att göra mig av med dem. 😉 Men verkligheten är ju sÃ¥ att det sitter en massa förväntansfulla människor där ute och längtar efter en liten pälsboll att älska. Det känns lite extra jobbigt med den här kullen, för jag har fÃ¥tt sÃ¥ himla mÃ¥nga gulliga mail frÃ¥n en massa trevliga människor som letar efter en ny livskamrat! Det är sÃ¥ trÃ¥kigt att göra folk besvikna, och jag vet att jag kommer behöva göra nÃ¥gra besvikna denna gÃ¥ng. Det ger mig lite Ã¥ngest, men nu sÃ¥ fÃ¥r jag se till att bestämma mig hur det ska bli. Jag fÃ¥r kanske se till att para Dimma snart, sÃ¥ jag kan erbjuda nÃ¥gra av dem ett alternativ till i höst istället. 🙂 Annars sÃ¥ är jag övertygad om att det finns en massa vackra ragdollbebisar där ute som ocksÃ¥ söker kärleksfulla hem!

Kattungarna har nu verkligen blivit riktiga busar! Än så länge bor de i sin hage i Alexandras vardagsrum under tiden de är obevakade, men tydligen har Tussilago på något mystiskt sätt lyckats ta sig ut! Hagen är ändå 70 cm hög, så man tycker ju att de borde ha svårt att hoppa ut ifrån den!

När Alexandra är hemma sÃ¥ fÃ¥r de dock komma ut och utforska. Och nu är de verkligen överallt! SÃ¥na smÃ¥ busbollar, man fattar inte hur sÃ¥na smÃ¥ tussar kan skutta runt sÃ¥ mycket. 🙂 De blir smidigare och smidigare för var dag, och nu har de inga problem att själva klänga sig upp i soffan eller ta sig ner därifrÃ¥n. Och nog kan man förstÃ¥ att soffan är nÃ¥got av en favoritplats!

Mamma Mozzarella fortsätter ta hand om sina små på ett exemplariskt sätt! Hon är mycket sällskapssjuk när vi är där och vill helst vara i centrum hela tiden. Att bebisarna skuttar omkring gillar hon inte, bäst är det att ligga nerbäddad med alla småtussarna i en hög!

När man fÃ¥tt snutta en stund sÃ¥ är det skönt att somna tryggt bredvid mamma. Kolla in BlÃ¥sippas sköna sovstil! 🙂 Hon ligger alldeles pÃ¥ kanten av soffan men verkar inte vara rädd för att trilla ner. 😉

Lilla Snödroppe var mest fotogenique idag! En sån liten charmtuss som blir finare och finare för var dag!

Jag har försökt fånga hennes vackra ryggteckning på bild, men det är SVÅRT! Hon är ju inte platt så det går inte att få med alltihop samtidigt, men i verkligheten är det såååå sött! Hon är riktigt ko-fläckig.

Buskisse…

…och Knaskisse! 🙂

Kan man bli sötare??

Tass mot tass med brorsan Krokus, inte riktigt spegelbilder men nästan? 😉

Lilla älsklingsisbjörnen Krokis aka Krokus 🙂 med sitt lite sorgsna uttryck. Han busade minsann runt i vild jakt i hela vardagsrummet med jättebjörnen Neo ett tag, Alexandra satt med hjärtat i halsgropen hela tiden och var väl rädd att Neo skulle tjonga in honom i väggen med en labb! Men inte dÃ¥, Krokus hängde glatt pÃ¥ och verkade inte förstÃ¥ att ”storebror” är tio gÃ¥nger större än honom!

Söta Tussilago fastnade också på bild, hon är verkligen SÖT denna lilla donna!

Hon har det näpnaste lilla uttryck man kan tänka sig. Vad tror ni om den här öronplaceringen? 😉

Sover sÃ¥ sött medans syrran BlÃ¥sippa försöker tugga pÃ¥ henne tills hon vaknar igen. Jo, du läste rätt, BlÃ¥sippa mÃ¥ se fridfullt sovande ut pÃ¥ den här bilden, men knappast! Hon for runt som ett litet yrväder och brÃ¥kade med alla de andra (speciellt de som sov, Krokus blev översprungen ett antal gÃ¥nger) och drev Anna till vansinnes där hon försökte fotografera henne med en lÃ¥ngsam mobilkamera. 🙂

Men är hon inte söt sÃ¥ säg! 🙂 Goa BlÃ¥sippa!

Tillslut däckar även den bästa busunge…

Vackra underbara söta Scilla fastnade tyvärr inte pÃ¥ nÃ¥gon soffbild denna gÃ¥ng. Kanske sÃ¥ att jag inte ska kunna sitta och dregla över henne och fundera pÃ¥ om hon inte ska flytta hit hem trots allt… 😉 Hon har en förmÃ¥ga att charma mig och det är helt LIVSFARLIGT! Hon kastade sig upp i knät pÃ¥ mig och började tokbusa med min t-shirt, brottas med den, tumla runt i mitt knä och borra in sig i mina armhÃ¥lor! Hahaha… Och sedan sÃ¥ lägger hon sig tillrätta i mitt armveck och bara ligger där, som om det vore det mest naturliga stället i världen att slappa pÃ¥. Jaaaa säg den kärleken… 🙂 Men jag ska INTE behÃ¥lla henne, sÃ¥ är det bara tyvärr. 🙂

Nu är det hög tid att sova, men jag avslutar med lite stilstudiebilder igen. Ibland undrar jag om inte katterna är riktiga konstnärer. De kan komponera de vackraste smÃ¥ stilleben (hm, kattungar som stilleben, undrar hur mÃ¥nga som använder det uttrycket?) och sÃ¥ är det bara att ta fram kameran och avbilda. Spana in denna rad av snuttande syskon djupt nedborrade i mammas päls t.ex. 🙂

Eller en mamma och hennes dotter som myser så fridfullt där i soffan. Två söta bicolors, kan man önska sig mer?

Natti natti!