Jag vaknade imorse av att jag fick ett sms, och yr och nyvaken sträckte jag mig efter telefonen. FrÃ¥n Alexandra!!! Klarvaken direkt, katterna blev överlyckliga över att matte vaknat och hoppade upp i sängen för att krypa tätt intill mig och gosa. ”Jag är inte säker men jag tror att Mozzarella hade lite förvärkar nyss. Hon har dessutom boat i bolÃ¥dan och tvingat till sig gos. Kanske är pÃ¥ gÃ¥ng, ringer om nÃ¥t mer händer.” Jag började svara pÃ¥ smset (Dimma och Leica tyckte jag skulle gosa med dem) men hann inte skriva klart innan det ringer! Jo nu VAR det dags! Jag nästan kastar mig upp ur sängen, katterna blev jättebesvikna och tittade pÃ¥ mig och undrade vad jag höll pÃ¥ med. Jag Ã¥t frukost i farten medan jag klädde pÃ¥ mig och fixade mat till katterna, sedan satte jag mig i bilen.

Jag försöker alltid köra sÃ¥ laglydigt det gÃ¥r och hade bestämt mig för att det skulle bli sÃ¥ denna gÃ¥ng ocksÃ¥.  Nog för att Mozzarella hade nÃ¥gorlunda bra timing, detta var ju Ã¥tminstone kl. 6 pÃ¥ morgonen och inte mitt i natten, men jag hamnade mitt i rusningstrafiken! När jag tuffade fram i 30 km i timmen pÃ¥ Södra Länken sÃ¥ fick jag ett sms där det stod ”en unge ute”. Oooooiiii!!! Jag nästan hoppade upp och ner pÃ¥ sätet, sÃ¥ spännande! 104 g vägde den, en bra vikt! Bara ett par minuter senare kom nästa sms, en unge till! 110 g vägde den. Det tar ca 30 min normalt sett att Ã¥ka hemifrÃ¥n mig till Södertälje, nu tog det nog ca 15-20 min extra pÃ¥ grund av trafiken. Men det gick förvÃ¥nansvärt bra att hÃ¥lla huvudet kallt, jag förstod att Mozzarella och Alexandra skulle klara sig utmärkt även utan mig. 🙂

Och så var jag äntligen framme! Jag smög mig in i sovrummet där Alexandra satt och vakade vid bolådan. Mozzarella låg så snällt där med bebisarna och kikade på mig när jag kom, men verkade som tur är oberörd trots att jag kom och trängde mig på. Sedan satt vi där Alexandra och jag med näsorna hängande över lådkanten och log och väntade spänt på vad som komma skulle och hur det skulle gå! De två som redan kikat ut hade Alexandra redan vägt och märkt och skrivit födseltid på och allt, så duktigt så! Två killar enligt Alexandra, och det stämde mycket riktigt!

Neo var sällskapssjuk och fick vara utanför sovrummet för att han inte skulle störa. Han fick komma in en liten stund men tyckte inte det var särskilt roligt när vi ägnade oss Ã¥t annat än honom. Vad kan vara mer intressant än husets herre?? Sen fick han ett tokryck och skuttade iväg ut i vardagsrummet sÃ¥ att Alexandras telefon följde med ner i golvet och batteriet for ut och allt. Som tur är sÃ¥ var den oskadd. 😉

Efter en stunds väntan så kom nr 3 utploppande, det märktes knappt utan helt plötsligt bara låg ungen där. Otroligt så lätt födsel! Sedan tog det bara någon minut till innan nr 4 kom också, helt plötsligt låg där två ungar som behövde tvättas och torkas och avnavlas och pysslas med. Mozzarella skötte det bra men var lite distraherad när det fanns så MÅNGA att tvätta på på en gång. Det gick dock bra, efter en stund kom hon till ro och tvättade rätt ungar. Även dessa två hade bra vikter, 109 g resp 106 g. Dimmas kattungar har varit ganska små vid födseln, men hon har ju också haft fulla magar båda gångerna.

Först trodde vi att även dessa tvÃ¥ var hanar. Nr 3 var en riktig gaphals och skrek för fulla muggar! Men nr 4 visade sig efter en stund vara hona. 🙂 En mycket efterlängtad flicka kan jag lova! Duktiga duktiga Mozzarella!!

Sedan blev det lugnt igen och vi satt och funderade pÃ¥ om det var klart nu. Alexandra tyckte det kunde räcka med fyra och det kan jag hÃ¥lla med om. 😉 Men nej, ytterligare lite senare trillade nr 5 ut! En alldeles underbar liten pojke, minst i kullen pÃ¥ 96 g, men OJ vilka ryggfläckar!! Jag vet inte hur väl denna kille uppfyller rasstandarden, han har nog mer vitt än färg pÃ¥ ryggen, men sÃ¥ UNDERBART sött det är! Jag älskar ju ryggfläckar och denna kille nästlade sig in i hjärtat direkt.

När även denna lillkille var torr och Mozzarella hunnit med att tvätta sig själv lite också så passade vi på att byta underlag i bolådan så att det blev torrt för de små att ligga på. Vi la bebisarna på en filt utanför lådan och lyfte dit Mozzarella, men hon blev VÄLDIGT orolig och skulle tillbaks i lådan fastän bebisarna inte fanns där. Så fort bytet var klart så fick hon gå in och vi la tillbaks bebisarna hos henne.

Det var en mycket nöjd mamma som sedan la sig tillrätta där i boet tillsammans med sina bebisar! Hon lÃ¥g där som den riktiga prinsessa hon är och njöt och spann och spann och blev kliad och klappad av mig och Alexandra. Och nog kan hon vara stolt! Hon klarade sin första födsel med bravur, och alla ungarna är friska och pigga och hittade tutte snabbt allihop. Det var svÃ¥rt att slita sig ifrÃ¥n bolÃ¥dan, man vill helst sitta där dygnet runt fram tills de ska flytta hemifrÃ¥n. 😉 Men tillslut kunde jag slita mig och lämna den nyblivna mamman och utmattade sjuklingen Alexandra att vila upp sig nÃ¥gra timmar efter den lÃ¥nga vaknatten. Tack sÃ¥ jättemycket Alexandra för att du är en sÃ¥n klippa!

Hej då för denna gång från Mozzarella och småttingarna!