Ja usch vad tiden gÃ¥r… Snö har vi ju haft i mängder, helt fantastiskt! Alla bara gnäller om vintern och snön, men det är ju otroligt att det faktiskt KAN vara sÃ¥na här vintrar fortfarande och inte bara dessa mörka regniga dystra höst-vintrarna. Slask fÃ¥r man ändÃ¥ förr eller senare sÃ¥ det är bäst att glädjas sÃ¥ länge det gÃ¥r! De senaste dagarna har vi ju haft en riktig köldknäpp, som vanligt i februari. -22 grader pÃ¥ DAGEN, dÃ¥ hÃ¥ller man sig helst inne och njuter av de vackra vyerna i lite varmare omständigheter. 🙂

Tog en sÃ¥ rolig snöbild häromveckan genom mitt köksfönster. Det är ju inte den roligaste Ã¥rstiden att ha bil precis, denna killen avundades jag inte. Men jag kunde inte lÃ¥ta bli att fnissa lite elakt Ã¥t honom. 😉

Att säga att jag haft mycket att göra är en underdrift – jag ska ha stambyte i min bostadsrättsförening sÃ¥ de senaste veckorna (ja nästan den senaste mÃ¥naden) sÃ¥ har jag ägnat nästan all min tid och kraft Ã¥t detta. Först skulle badrummet designas – man fÃ¥r ju bara en chans och badrum renoverar man ju inte lättvindigt, sÃ¥ det gäller att det blir rätt. I en veckas tid gjorde jag inget annat än att prata badrum, tänka badrum och drömma badrum. Ã…kte runt till olika byggvaruhus, kakelaffärer och kollade i en massa badrumskataloger. Mätte hit och mätte dit, och hjärnan bara snurrade. När alla beslut väl var fattade sÃ¥ skulle kakel och badrumsmöbler inhandlas. Och när dÃ¥ tillsist alla inköp var klara sÃ¥ var det ju hög tid att börja packa ihop varenda pinal i kök, hall och badrum och stuva ner i lÃ¥dor, IKEA-pÃ¥sar etc och trycka in i de tvÃ¥ rum som inte berörs av stambytet.

Efter en veckas konstant packande (ja förutom alla de dagar då jag jobbat förstås) så är man rätt slut i både kropp och själ. Det enda som då återstod var att packa ner allt som jag och katterna kan tänkas behöva den kommande månaden, stuva in allting i bilen och så flytta hem till mamma och pappa. Här har jag nu invaderat gästrummet och kommer bo här tills stambytet är klart. Pust!

Med katterna sÃ¥ gÃ¥r det faktiskt bara bra. Cirrus och Minolta som vanligtvis regerar här hemma själva har utan större protester sÃ¥ snällt delat med sig till främlingarna. Dimma klev som vanligt rakt ut ur transportburen och gÃ¥r fram och hälsar pÃ¥ Cirrus, och de börjar direkt tvätta varandra pÃ¥ huvudet som hälsning! Det är sÃ¥ OTROLIGT rörande att se hur katter kan vara sÃ¥ bra vänner att de inte glömmer bort varandra trots att de inte träffats pÃ¥ evigheter! Dimma, Cirrus, Leica och Minolta har ju bott ihop kortare perioder tidigare, även om det brukar bli lite protester i början. Tussilago däremot hade ju inte träffat Cirrus eller Minolta och hon tycker de är LÄSKIGA. Det blir en hel del fräsande, men däremellan sÃ¥ snor hon leksaker, lägger beslag pÃ¥ aktivitetsbollarna (MUMS med torrfoder tycker Tussilago!) och spinner som en tok. Hon är otroligt gosig och bryr sig inte om vem det är hon gosar med sÃ¥ länge det är en människa! PÃ¥ det stora hela sÃ¥ har lugnet sänkt sig här i lägenheten väldigt snabbt, och trots att det är fem katter i lägenheten sÃ¥ märks det inte för de är sÃ¥ lugna och harmoniska. Med andra ord – de ägnar den mesta tiden Ã¥t att sova. 😉

Häromveckan sÃ¥ la jag nÃ¥gon timme pÃ¥ att fotografera mina smÃ¥ dunbollar. Leica kastrerades ju i slutet av november och hon har blivit sÃ¥ himla fin! Hon har nu hunnit fylla tvÃ¥ Ã¥r ocksÃ¥ och blir bara vackrare och vackrare hela tiden. Min ÄLSKADE! Tussilago växer och blir bara mer och mer tonÃ¥rsslynglig. Man kunde ju hoppats att utvecklingen skulle börja gÃ¥ Ã¥t det bättre snart. 🙂 Pälsen har hon tappat ocksÃ¥, i MÄNGDER, sÃ¥ snart är hon en nakenragdoll som alla mina andra alltid varit som fertila. 😉 Men söt är hon ändÃ¥ som tur är! Dimma är ju färdigvuxen nu och fyllde fem Ã¥r häromveckan. Tänk vad tiden gÃ¥r fort!

SÃ¥ till kattporträtten som jag utlovade i rubriken dÃ¥… För nÃ¥gon vecka sedan kom mamma och pappa över pÃ¥ besök, och dÃ¥ hade mamma med sig en lite present till katterna. De fick en aktivitetsboll som man fyller med torrfoder (eller godis) och sÃ¥ fÃ¥r katten rulla bollen för att förhoppningsvis fÃ¥ nÃ¥gra godbitar att trilla ut. Tussilago var snabbast pÃ¥ att fatta och sedan har hon ägnat sig nästan nonstop Ã¥t att rulla pÃ¥ bollen sÃ¥ länge den är full. Dimma förstod efter ett par dagar, men lilla Leica hon har inte sÃ¥ mÃ¥nga hjärnceller den katten sÃ¥ hon brukar troget sitta bredvid och titta pÃ¥ och sno Ã¥t sig en godbit ibland ifall det bli en över. 🙂

Putt putt…

En annan taktik…

– Pust… Nej nu är det din tur Leica! – Hm, vaaaad..? Nu hörde jag nog inte riktigt. Vad är det för nÃ¥got där uppe i taket mÃ¥nntro?

– Suck!!! Jag fÃ¥r väl fortsätta själv dÃ¥…

– Nej matte, jag har inte gjort nååågonting, jag lovar. Absolut ingenting, det är det som är sÃ¥ bra med mig. 🙂

Tussilago kämpar tappert vidare. 🙂

– Japp, jag vet. Jag är aktivitetsbollens mästare!

Dimma tyckte dagen hellre skulle ägnas sÃ¥här. 😉

För att ta vara pÃ¥ solljuset utomhus sÃ¥ bestämde jag mig för att ta lite nya bilder pÃ¥ Leica och Tussilago. Kolla in dessa bilder pÃ¥ Leica, 12 veckor respektive 2 Ã¥r gammal. SÃ¥ sööööt och sÃ¥ vacker!!! 🙂

Mattes lilla pudding!

Tussilago, som nu är 9 månader gammal, är som sagt en riktigt liten tonårsslyngel.

Personligheten är det inget fel pÃ¥, knasig som fÃ¥. 😉

Fina ögon har hon också och en vacker jämn utmaskning!

Öronen har vuxit sÃ¥ de är inte längre för smÃ¥, men de sitter fortfarande för högt upp. Vi kan hoppas att de fÃ¥r plats att trilla ner sÃ¥ smÃ¥ningom men med min vanliga otur med kattöron sÃ¥ gör de väl inte det. 🙂

Lite fick hon posera i soffan ocksÃ¥, men det var inte alls sÃ¥ roligt tyckte Tussilago utan hon ville hellre LEKA. 🙂

Sedan bytte jag modell till Leica istället, och OH så underbar hon är! Jag kan inte se mig mätt på dessa bilder, jag bara svämmar över av kärlek och stolthet.

Min goa söta milda gosiga flicka! Hon kommer aldrig lämna mig. Jag tror att Dimma och Cirrus kom till mig bara för att jag skulle kunna fÃ¥ min Leica. 🙂 Tack!

SÃ¥här mysigt kan man ha det i TV-soffan ocksÃ¥. Riktigt dÃ¥lig bild, men sÃ¥här ser det nästan alltid ut hos oss. Dimma och Leica tätt tryckta intill mig pÃ¥ fÃ¥rskinnet, och Tussilago bredvid sÃ¥ hon slipper ligga pÃ¥ fÃ¥rskinnet. Sämre kan man ha det, eller hur? 🙂

Nu är det dags att krypa ner i sängen sÃ¥ att man förhoppningsvis har en chans att komma iväg till jobbet imorgon. Med tanke pÃ¥ kaoset i kollektivtrafiken de senaste dagarna sÃ¥ vet man ju aldrig riktigt hur det gÃ¥r. 🙂 Hej sÃ¥ länge!