IgÃ¥rkväll strax innan solen gick ned tog jag med mig katterna ut pÃ¥ en liten promenad i skymningen. Myggbetten vittnar om att det kanske inte var en jättebra idé att bege sig ut i skogen just dÃ¥, men mysigt var det! Katterna älskar promenader, särskilt Dimma som gÃ¥r som en hund i koppel. Leica är inte jätteförtjust i selen men hon brukar glömma bort det efter en liten stund. Just nu tränar vi pÃ¥ att göra selen sÃ¥ positiv som möjligt, Leica fÃ¥r gÃ¥ som hon vill och sÃ¥ följer jag och Dimma efter. Och MYCKET beröm blir det när Leica gÃ¥r duktigt! Ibland fÃ¥r hon smÃ¥ tokryck och skuttar fram nÃ¥gra steg, det är sÃ¥ sött. 🙂

”Vi vägrar titta i kameran!”

Vadar ut i havet av ljung

”Rädda mig, det är läskigt här!”

”VardÃ¥, vardÃ¥??” Dimma kommer till undsättning (och konstaterar att det fanns inget där över huvud taget, varken farligt eller intressant).

”Huff, puff… Vad hög skogen var här, jag kommer nästan inte fram!” Leica ska prompt ta de lättaste vägarna… Varför gÃ¥ pÃ¥ stigar när man kan gÃ¥ bredvid?

Sen mÃ¥ste jag avsluta med att visa hur söta de är, mor och dotter. Leica vill helst gÃ¥ sida vid sida med Dimma, gärna sÃ¥ att de nuddar varandra. Jätteduktiga ”parhästar” är de! Och att ha mamma som moraliskt stöd är ju toppen. Observera att Leica, 7½ mÃ¥nad, inte ligger lÃ¥ngt efter mamma Dimma i storlek. Det skiljer ca 1½ kg mellan dem nu (och dÃ¥ bör Dimma gÃ¥ ner nÃ¥gra hg).