Ja nu är det snart inte sommar längre, det känns! Jag har ju nu tyvärr avslutat min alldeles för korta semester och redan hunnit jobba en vecka. Det var dock två riktigt härliga semesterveckor jag fick, med mycket kattgos, promenader i solen, fika med kompisar, massor av hästgosande, ridning, kräftor och en massa annat! Redan när jag började min semester hade luften hunnit få en liten föraning av höst, sådär klar och härlig att andas. Visst är det lite vemodigt att sommaren börjar gå mot sitt slut utan att den knappt hunnit börjat känns det som, men detta härliga väder gör mig bara så glad! Nu kommer hösten och jag ska se till att njuta ordentligt av sol och vackra färger innan vinterregnet sätter igång.

Det verkar inte som att jag kan bli bättre pÃ¥ att blogga sÃ¥ jag kanske ska sluta lova att bättra mig… Men försöka kan man ju alltid! Jag blev lite inspirerad att omdesigna bloggen lite, i samband med att jag gjorde en ny blogotyp Ã¥t min vän Malin. Nu är det min älskade Dimma som fÃ¥r pryda bloggen ett tag, sÃ¥ kanske jag byter lite senare igen! Jag gjorde även en ordentlig uppdatering av alla bildgallerier häromveckan, sÃ¥ där kan ni kika in om ni vill!

Ja det har som vanligt hänt en del sedan sist. Underbart söta ”lilla” BlÃ¥sippa har flyttat till en egen familj, och jag tror hon kommer fÃ¥ det jättebra där! Det är världens gulligaste människor och de bryr sig verkligen om sina djur. Lycka till älsklingen!

Jag och Cirrus var på utställning i Sollentuna också för två veckor sedan, och det gick under förutsättningarna bra. Två dagar innan utställningen bestämde sig Cirrus för att slicka bort en fläck päls ifrån ena bakbenet igen, snyft! Jag är nu ganska säker på att det är stressrelaterat och tycker så synd om min lilla plutt! Hursomhelst så bestämde jag mig ändå tillslut för att åka på utställningen och chansa på att få certen ändå. Och förutom att helgen inleddes med groteska mängder regn och PLASKVÅTA fötter, skor och strumpor som gjorde humöret inför helgen ÄNNU sämre, så blev det trots allt en trevlig helg! Jag bestämde mig för ovanlighetens skull för att lämna kameran hemma, så några bilder kan jag tyvärr inte bjuda på.

Cirrus fick sina två CAPIB och fina bedömningar, men trots att han alltid får en massa beröm så är ju konkurrensen stenhård så några NOM blir det aldrig talan om. Dessutom har han mer och mer tydligt börjat visa att han vantrivs på utställningar, inte så att han beter sig dåligt för han är alltid en riktig ÄNGEL hos domaren och mot mig. Men däremot så mår han inte speciellt bra och gillar inte klimatet på utställningar så jag kommer låta honom också vara hemma i fortsättningen.

Även Leica har jag lovat att hon ska få slippa utställningar, snyft! Jag ställde ut henne för sista gången nu i helgen på Mellansvenska Kattklubbens utställning i Eskilstuna, där fick hon sitt tredje CAC och blev alltså Champion. Min söta goa Leica! Men hon har en massa åsikter om att bli buren och det skär i hjärtat när jag ser att katterna inte trivs. Detta är nu den fjärde katten jag slutat ställa för att katten inte gillar det, det är jättetråkigt för jag gillar verkligen utställning, men inte på kattens bekostnad.

Här är nÃ¥gra nytagna bilder pÃ¥ min lilla snurpa, hon blir bara sötare och sötare hela tiden! Tyvärr kommer hon nu kastreras eftersom hennes skelning inte vuxit bort, och för mitt eget samvetes skull har jag nu bestämt mig för att jag inte vill avla pÃ¥ henne. Det är verkligen jättesynd för hon ÄR bättre än bÃ¥da sina föräldrar pÃ¥ mÃ¥nga sätt, men det känns ändÃ¥ bäst sÃ¥här. Jag känner mig lite otursförföljd dock, jag har nu i tvÃ¥ kullar pÃ¥ rad rÃ¥kat ut för att den absolut snyggaste kattungen börjat skela, och det sent! BÃ¥de Leica och BlÃ¥sippa började skela efter 12 veckors Ã¥lder, och det utan att nÃ¥gon av föräldrarna, far- eller morföräldrar skelar eller har minsta tendens till skelning. Alltid ska det vara nÃ¥got man mÃ¥ste brottas med i sin avel. 🙁 Hursomhelst sÃ¥ kommer Leica bli världens goaste sällskapskisse här hemma istället, hon kommer alltid vara min ”bebis”! 🙂

Det lilla glädjeämnet vad gäller utställningsbiten är dock att Tussilago inte visar nÃ¥got som helst tecken pÃ¥ vantrivsel pÃ¥ utställningar. Det enda hon inte gillar är att bli lämnad ensam i buren – hon vill ha UPPMÄRKSAMHET och GOS hela tiden. Allra helst ett knä att sova i, dÃ¥ var hon i sjunde himlen och lÃ¥g där och spann och gosade och tyckte livet var perfekt! Trots att jag har hennes systrar hemma hos mig sÃ¥ var det underbart att fÃ¥ träffa henne och gosa med henne en hel dag. Jag gillar henne verkligen och tycker hon ser fin ut typmässigt ocksÃ¥! Hon har dock nÃ¥gra riktigt snygga konkurrenter i samma Ã¥lder sÃ¥ bedömningen blev en Ex3:a, men det gjorde absolut ingenting! Dessutom ägs hennes konkurrenter av vänner till mig, sÃ¥ dÃ¥ kan man ju lika gärna glädjas med dem istället. 🙂

Juha som har S*OldTowns var där och hade fÃ¥tt rycka in som assistent under dagen dÃ¥ det rÃ¥dde brist pÃ¥ sÃ¥dana. Han frÃ¥gade om jag hade lust att fotografera lite med hans kamera, och eftersom jag hade lämnat min hemma även denna gÃ¥ng sÃ¥ tackade jag ja. Och vad KUL det är att fÃ¥ äran att prova en riktigt riktigt bra kamera!! Juha har en Canon 5D MkII, dvs Canons värstingkamera som dessutom är en fullformatare. Det blir skillnad pÃ¥ bilderna och härligt var det! Till panelen fick jag dessutom även lÃ¥na hans Canon 70-200/2.8 L IS USM, SJUKT härligt objektiv! Jag gillar mitt Tamron ocksÃ¥, men detta är ju förstÃ¥s en klass för sig. Jag är i alla fall tacksam, det var roligt att fÃ¥ prova pÃ¥ att känna skillnaden mot mina egna prylar! Hoppas pÃ¥ att kanske kunna visa upp nÃ¥gra bilder här sedan, jag tog bland annat nÃ¥gra stycken pÃ¥ Tussilago. 🙂

Utställningens STORA glädjeämne var dock min härliga vän Pia, S*Chendos, vars supervackra egenuppfödda  hona S*Chendos Pink Cadillac 8 mÃ¥nader gammal blev BIS med samtliga röster i panelen, och därefter Best-in-Category, där hon slog en birma som fÃ¥tt 22 BIS och vinner i princip allt. Helt otroligt!!! Jag ryser bara jag tänker pÃ¥ det, det var sÃ¥ mycket glädje sÃ¥ man visste inte vart man skulle ta vägen, fastän det inte ens var min katt! Och Pia är sÃ¥ gulligt ödmjuk, ingen annan förtjänar att vinna lika mycket som hon. 🙂 Kram Pia! Och sÃ¥ en liten bild jag tog med Juhas kamera, som dock inte gör katten rättvisa, men hon var lite paff där när hon blev uppkastad i luften helt plötsligt. 🙂

Snödroppe och Scilla väntar fortfarande tÃ¥lmodigt pÃ¥ sina nya hem, de är RIKTIGT mysiga bÃ¥da tvÃ¥ och jag njuter i fulla drag av att ha dem här hemma. 🙂 De växer och växer och växer och utvecklar sina personligheter varje dag. De har fÃ¥tt varsin liten presentation pÃ¥ hemsidan nu ocksÃ¥ där man kan läsa lite om dem. Lite bilder jag har ocksÃ¥ lyckats knäppa förstÃ¥s, här är ett par stycken pÃ¥ varje!