Sitter i skrivande stund på en liten uteservering utanför Pisas flygplats och njuter av de sista solstrålarna innan det är slut på utlandssemestern för denna gång. Det har varit en underbar vecka full av äventyr, vacker natur och härliga upplevelser. Jag ska försöka skriva lite om vad vi hittat på, och visa massor av bilder förstås, så fort jag får tid över.

Det känns lite vemodigt att Ã¥ka hem. PÃ¥ ett sätt är det skönt att fÃ¥ komma hem och sova i sin egen säng och gosa med katterna igen, men jag skulle gärna stannat kvar lite längre. Det finns saker som jag gärna hade velat utforska mer och allt gÃ¥r nog inte att fÃ¥ tillbaks även om jag skulle Ã¥ka hit igen senare… Ja, det är en del tankar som snurrar. 🙂

Jag kommer sakna bergen, sjöarna och sÃ¥ Sophia förstÃ¥s! Vi har haft det jättekul ihop, har nog inte skrattat sÃ¥ mycket pÃ¥ länge. Och det är sÃ¥ skönt att semestra med nÃ¥gon som uppskattar samma saker som en själv! Sophia är en underbar vän, sÃ¥ glad, snäll, öppen och rolig. Visst är det väl lustigt hur man hittar vänner pÃ¥ ställen där man inte alls trodde att de skulle finnas? 🙂 Jag fick även umgÃ¥s lite med nÃ¥gra av hennes italienska vänner och det satte verkligen guldkant pÃ¥ semestern. Underbart mysigt och kul, de var hur trevliga som helst!

Jag är ocksÃ¥ stolt över mig själv som faktiskt hyrt bil alldeles själv utomlands för först gÃ¥ngen i mitt liv (jaja, jag är inte sÃ¥ äventyrlig av mig annars…) och dessutom kört bÃ¥de genom halva Italien och även navigerat i stadstrafiken utan nÃ¥gra som helst problem – och jäkligt kul har det varit dessutom! Italienare tar inte sÃ¥ hÃ¥rt pÃ¥ det här med stopplikt, hÃ¥lla sig i en och samma fil, använda blinkers etc, sÃ¥ det gjorde inte sÃ¥ mycket att man inte var helt hundra pÃ¥ vart man skulle nÃ¥gonstans. Ska jag sammanfatta bilkörning i Italien med ett ord sÃ¥ skulle det faktiskt vara avslappnat – nÃ¥got jag aldrig trott innan jag kom dit.

Min GPS har gett bÃ¥de mÃ¥nga skratt och lite svordomar – jag har nog inte direkt kört de mest logiska vägarna runt i stan men fram kom man alltid. 🙂 Även om jag var lite orolig idag när vi skulle köra tvärs igenom stan och därefter leta oss fram till motorvägen, och vi hamnade i Ã¥rhundradets värsta regnstorm. Gatorna var som decimeterdjupa floder och min lilla rara Fiat Panda forsade fram som en bÃ¥t där i svallvÃ¥gorna sÃ¥ jag var seriöst orolig för att motorn skulle lägga av pga översvämning. Väl ute ur staden sÃ¥ lättade regnet som tur är och vi överlevde! Jag fick förresten helt oplanerat sällskap av Sophia i bilen hela vägen till Pisa, eftersom hon blev tvungen att Ã¥ka hit pÃ¥ en snabbtur just precis idag – ibland är ödet lustigt!

Kanske, kanske sÃ¥ Ã¥ker jag tillbaks hit inom en inte alltför lÃ¥ng framtid – om jag unnar mig en semester till i Ã¥r dvs. För jag kan i ärlighetens namn säga att sÃ¥ mycket uppsats blir det inte skrivet här 😉 men kanske behöver man lite själaro ibland trots allt.

Nu är det dags att gå in och leta upp mitt plan och flyga hem till fosterlandet igen. Vi hörs på andra sidan!