Klockan är fasansfullt mycket (så mycket att det för länge sedan hunnit bli nästa dag) och jag är trött! Jag har haft ett par dagar ledigt nu och eftersom det är så mycket jag vill hinna med under den tiden så har jag en förmåga att dels vara uppe väldigt sent, och sedan även gå upp för tidigt. Nog för att jag älskar att sova, men det är ju så mycket roligare att vara vaken när man är ledig! Eftersom jag varit så trött de sista timmarna nu när jag jobbat natt så tänkte jag att jag skulle förbereda mig inför kommande veckas nattjobbande genom att vara uppe så länge jag orkar. Snart ger jag upp, nu har jag lagat middag, städat köket och bakat två satser bröd bara för att kunna hålla mig vaken, och efter det är det ju inte det smartaste att gå och sätta sig vid datorn. *gäsp*

Imorse tog jag en vända på hästryggen, och nu efter all snö töat bort är världen gråare än nånsin. Klara och jag red ut en sväng på Kengan och Tindra, och vi har väl haft bättre dagar måste jag erkänna. Kengan hade ingen som helst lust att lyssna, det kändes som att sitta på en urspårad karusellhäst på speed. Pust! Jag sänkte ambitionsnivån och ägnade största delen av ridturen till att lyssna på hur hovarna klafsade i leran och försökte tömma hjärnan på all stress och frustration. En god gärning bidrog vår ridtur till i alla fall, ett stackars rådjur kom skuttande över fälten åt vårt håll och undslapp på så sätt jaktlaget som stod på pass att göra den stackaren till middag. Ja, det är en hård värld vi lever i!

Efter stallet var det hem och duscha som gällde, och sedan blev jag upplockad av snälla Bellan för en eftermiddagstripp till Costa del Tensta och adventsfika hemma hos Inkan. Det blev många trevliga timmar med kattprat, glögg, te och supergott fika. Inkan hade gjort en underbar saffranskaka som jag måste leta fram receptet till. Yummie! Som vanligt är det lika kul att träffa Ligan också, särskilt charmigaste huskatten Bandit förstås, ensam bland alla raskatterna! (bilder snodda från Inkan)

En helt normal Bandit…

…samt Bandit under sin (korta) period som muslim.

Puss på dig Bandit!

Efter en mycket god middag bestÃ¥ende av pasta och kyckling med salvia (nej jag orkar inte skriva av receptet just nu) sÃ¥ bakade jag bröd igen. Det blev tvÃ¥ varianter av i princip samma recept, jag har dock hittat recepten pÃ¥ helt olika ställen lustigt nog! Dinkelbrödet har jag bakat flera gÃ¥nger nu och det är jättegott, men jag ville ha lite omväxling sÃ¥ det blev en omgÃ¥ng ”Himmelsbröd” ocksÃ¥. Receptet pÃ¥ dinkelbrödet ser ut sÃ¥här, det är otroligt lätt att baka eftersom degen inte behöver knÃ¥das. Jag följde dock Himmelsbrödets instruktion för utbakningen även pÃ¥ dinkelbrödet den här gÃ¥ngen och det blev bra det med.

5 dl ljummet vatten
1 dl mjölk
25 g jäst
2 tsk salt (helst havssalt – smakar mer)
1 msk honung
12,5 dl dinkelsikt

Smula ner jästen i en bunke, smält honungen i mjölken och häll det + vattnet i jästen och rör ut.
Häll i mjölet i ett par omgÃ¥ngar – degen ska vara REJÄLT lös när man bakar med dinkel, bara precis sÃ¥ den släpper i kanterna. Behöver inte knÃ¥das – bara röras om ordentligt.
Jäs i övertäckt bunke 1-2 h (gärna mot två timmar så att det inte smakar jäst).
Klicka ut med en vass kniv på en bakpappersklädd plåt.
Grädda ca 10 min i 240-250 grader. Ha gärna en liten skål med vatten i ugnen under gräddning för bra skorpa. Låt svalna lite på galler under bakduk för mjuk skorpa, utan för hård.

Eftersom det är kattens dag idag (första advent) så måste jag ju förstås visa några nytagna kattbilder också. Dimma ligger under soffbordet och sover så hon fastnade inte på bild, men Leica är fotogenisk som vanligt. Såhär ser det ut i princip varje gång jag sitter vid datorn. Inte har man hjärta att ägna sig åt något annat är denna donna då!

Natti natti!