Ã…h hjälp vad livet snurrar snabbt ibland! Jag har fortfarande svÃ¥rt att förstÃ¥ allt som hänt den senaste veckan, men här kommer det. Varning för lÃ¥ngt inlägg… 😉

Jag har ju under mÃ¥nga mÃ¥nga Ã¥r drömt om att bo i hus, ha en trädgÃ¥rd att plantera mina älskade växter i och bo närmare naturen. I somras sÃ¥ bestämde jag mig för att börja leta hus pÃ¥ allvar och har sedan dess haft bevakningar pÃ¥ Hemnet och kollat igenom i princip ALLA objekt till salu i de omrÃ¥den där jag varit intresserad. För de som har lite koll pÃ¥ bostadsmarknaden i Stockholm sÃ¥ förstÃ¥r man nog hur lätt det är att hitta ett hus att köpa som man har rÃ¥d med pÃ¥ endast en lön… Ã…tminstone pÃ¥ södra sidan av stan är det i stort sett omöjligt om man inte är väldigt händig (och har pengar till omfattande renovering) eller kan acceptera att bo väldigt lÃ¥ngt bort – och dÃ¥ blir bensinkostnaderna och restiden istället enorma vilket skär i mitt miljöhjärta. Jag var pÃ¥ visning pÃ¥ ett par hus men de allra flesta sorterade jag bort redan i annonsen – fel läge, för mycket renovering att göra, för dyrt, frÃ¥getecken i besiktningsprotokoll, byggkonstruktion osv.

PÃ¥ det stora hela kändes mitt husletande ganska hopplöst, även om jag vägrade ge upp husdrömmen. SÃ¥ för tvÃ¥ veckor sedan sÃ¥ snubblade jag över en annons för ett nytt bostadsomrÃ¥de som hÃ¥ller pÃ¥ att byggas i Västerhaninge, min barndoms uppväxtort. Trots att jag sagt att jag absolut inte ville flytta till ytterligare en lägenhet sÃ¥ fÃ¥ngade detta mitt intresse, det kändes som betydligt mer än ”bara” en lägenhet. OmrÃ¥det byggs av BoKlok, ett samarbete mellan IKEA och Skanska, och beskrivs som välplanerade och prisvärda bostadsrättslägenheter med ”villakänsla”. Jag hade Ã¥kt förbi omrÃ¥det ett par gÃ¥nger och nu senaste gÃ¥ngen fascinerades jag av hur snabbt det gÃ¥tt – helt plötsligt stod husen bara där, som om de blivit nedstrÃ¥lade färdiga frÃ¥n himlen. Och lite sÃ¥ har det gÃ¥tt till, husen byggs nämligen i färdiga moduler i fabrik och lyfts sedan pÃ¥ plats med kranar. I varje hus finns sex lägenheter som alla har egen ingÃ¥ng, i detta omrÃ¥de är det 42 lägenheter sÃ¥ det är en liten förening. PÃ¥ BoKloks hemsida kan ni läsa mer om omrÃ¥det och se lite bilder, här är ett exempel pÃ¥ hur ett BoKlok-omrÃ¥de kan se ut.

Jag mailade och lämnade en intresseanmälan och ett par dagar senare pratade jag med kontaktpersonen och bokade in en visning. I väntan pÃ¥ visningen sÃ¥ läste jag pÃ¥ allt jag kunde, kollade pÃ¥ bilder pÃ¥ andra BoKlok-hus, läste stadgar och annat spännande. Som det kontrollfreak jag är sÃ¥ kan jag ju inte fatta beslut utan att först ha stött och blött saken minst tusen vändor… I mÃ¥ndags sÃ¥ var det dÃ¥ äntligen dags att gÃ¥ pÃ¥ visning. Pappa hade redan dagen innan varit pÃ¥ den öppna visningen som jag tyvärr inte hade möjlighet att gÃ¥ pÃ¥, där hade han fÃ¥tt se omrÃ¥dets visningslägenhet och han sa att det sett fint ut. Jag hade lyckats fÃ¥ en specialvisning och jag fick därför möjligheten att se just den lägenhet jag hade bokat, och eftersom mamma ocksÃ¥ var nyfiken sÃ¥ hon hängde med. Det var en fantastisk känsla att kliva in genom ytterdörren – sÃ¥ ska det kännas att komma hem! Underbart ljus, fina material, bra planlösning och sÃ¥ den där underbara doften av nybyggt! Lägenheten är en trea pÃ¥ 69 kvm med tvÃ¥ sovrum – rena lyxen för mig och katterna, men eftersom boendekostnaden kändes rimlig sÃ¥ ville jag unna oss lite mer yta och ett extra rum. Jag hade förstÃ¥s samlat pÃ¥ mig en massa frÃ¥gor och svaren pÃ¥ varenda en kändes som en bekräftelse. Det tog inte lÃ¥ng tid för mig att bestämma mig – här ville jag bo!

Jag skulle få kontraktet på posten så jag kunde läsa igenom det ordentligt innan jag skrev på. Dessutom blev jag hastigt inbjuden till ett informationsmöte samma kväll där styrelsen skulle presentera föreningen och allt som kunde vara bra att veta, och få en chans att träffa de blivande grannarna också. Eftersom jag skulle på ridlektion på Fors (bara ett stenkast därifrån) vid 20.30 så passande jag på att gå dit och lyssna, mycket intressant, och det kändes bra och förtroendeingivande att höra styrelsen berätta om hur arbetet gått till.

En förutsättning för att köpa den nya lägenheten är förstÃ¥s att sälja min nuvarande – och eftersom bostadsmarknaden är lite skakig för tillfället sÃ¥ kändes det som att det kunde gÃ¥ precis hursomhelst… Inflyttningen i det nya omrÃ¥det börjar redan i slutet pÃ¥ april och även om jag kunde fÃ¥ skjuta pÃ¥ inflyttningen lite sÃ¥ ville jag förstÃ¥s sälja sÃ¥ fort som möjligt. PÃ¥ väg hem frÃ¥n visningen sÃ¥ gick jag direkt in till Skandiamäklarna i TrÃ¥ngsund, den mäklare som jag redan innan bestämt mig för att jag ville anlita dÃ¥ de säljer i stort sätt alla lägenheter här i omrÃ¥det och därför bör anses vara experter. Dessutom rekommenderade en av mammas jobbarkompisar en av mäklarna där vilket kändes extra tryggt. Det skulle visa sig vara ett riktigt lyckat beslut… 🙂

Vi bokade in ett möte hemma hos mig pÃ¥ onsdag morgon för värdering och genomgÃ¥ng av förmedlingsavtalet. Mäklaren tyckte min lägenhet var annorlunda och fin, lite stolt blir man allt. 🙂 Även om jag vet att det finns lägenheter som är finare sÃ¥ har jag ändÃ¥ slitit hÃ¥rt (med fantastisk hjälp frÃ¥n mina föräldrar!) för att göra den till min egen. BÃ¥de kök och badrum har jag själv designat efter hur jag ville ha dem – inget av dem är nÃ¥gon färdig lösning. Mäklaren tyckte att jag hade en nÃ¥gorlunda rimlig – dock kanske aningens överskattad – bild av hur mycket jag skulle kunna fÃ¥ för den. Om man hade väldig tur skulle det kanske gÃ¥, men han tyckte ändÃ¥ att jag skulle sänka förväntningarna nÃ¥got. Tyvärr – vilket jag var medveten om – sÃ¥ köpte jag ju lägenheten när marknaden var som absolut bäst, sÃ¥ det handlade inte om att göra nÃ¥gon stor vinst här utan om att bara fÃ¥ igen pengarna och förhoppningsvis även det jag lagt ner pÃ¥ alla renoveringar. Vi gick igenom hur säljprocessen skulle gÃ¥ till och gjorde upp en tidsplan för annonsering och visning. Eftersom jag sagt att jag ville fotografera själv sÃ¥ bestämde vi att jag skulle skicka över bilderna nÃ¥gon gÃ¥ng under helgen. Dock hade mäklaren en liten idé, han hade en kvinna som kontaktat honom och bett honom hitta en lägenhet Ã¥t henne i detta omrÃ¥de. Hon hade tydligen letat lägenhet i ett par mÃ¥nader och varit pÃ¥ mÃ¥nga visningar men inte hittat det hon ville ha. ”Jag har en, kanske egoistisk men ändÃ¥, konstig känsla av att hon har bestämt sig för att det är mig hon kommer köpa lägenhet av” sa mäklaren. Ifall jag gick med pÃ¥ det sÃ¥ tänkte han kontakta henne och erbjuda henne en specialvisning innan annonsen gick ut, vilket jag gjorde. Samtidigt poängterade han noga att jag inte skulle hoppas för mycket.

En kort stund efter att han gÃ¥tt härifrÃ¥n sÃ¥ ringde han upp mig och sa att hon var intresserad och ville komma pÃ¥ visning dagen efter (torsdag) kl. 15.30 om det gick bra för mig. HJÄLP!!!! Snabb överslagsräkning i hjärnan, verkligen MASSOR att röja här hemma för att lägenheten skulle vara i presentabelt skick, men självklart fick hon komma och titta – det skulle ju vara fantastiskt att kunna fÃ¥ lägenheten sÃ¥ld direkt och sÃ¥ snabbt. Jag hade börjat röja redan helgen innan men det var fortfarande mycket kvar, katternas klösmöbler, ett stort piano och ett tomt gammalt akvarium som stod och skräpade, balkongen fruktansvärt skräpig eftersom den stÃ¥tt orörd sedan i höstas, och förstÃ¥s mycket mycket mer, inklusive rejäl städning, putsa fönster, skjutsa iväg katterna till kattvakt nÃ¥gonstans etc etc. Det skulle bli en låååång kväll efter jobbet… Jag packade ihop för att Ã¥ka iväg till jobbet, men sÃ¥ fort jag satt mig i bilen sÃ¥ insÃ¥g jag att det inte skulle funka. Jag ringde upp min chef och frÃ¥gade om jag kunde ta ut en semesterdag (hur ofta ringer man med minus tvÃ¥ timmars varsel och ber att fÃ¥ ta ut semester?!?) och hon svarade bara ”Självklart!!!” vilket var en stor lättnad. Sen var det bara att sätta igÃ¥ng… Jag röjde, kÃ¥nkade och bar, for runt och handlade glödlampor som behövde bytas, lite blommor till balkongen och sÃ¥ lite frukt till ”den obligatoriska fruktskÃ¥len” som mäklaren uttryckt sig. 🙂 Det var verkligen full rulle hela dagen, jag tror inte jag satt ner mer än fem minuter under hela dagen och svetten rann. Min underbara kusin och vän Therese ställde upp som kattvakt och jag var oerhört tacksam över att hon kunde komma förbi och hämta upp katterna här hemma, puh! Mamma och pappa kom över vid 20-tiden pÃ¥ kvällen och hjälpte mig, det var verkligen guld värt, och mamma hjälpte även till med stylingen vilket jag tror hon tyckte var kul. 🙂 Resultatet blev i alla fall toppen, riktigt prickfritt, och det var med en kombination av djup tillfredställelse och fullständig utmattning som jag gick och la mig vid 23-tiden.

PÃ¥ torsdagmorgonen fixade jag det sista och begav mig iväg till en hemsk arbetsdag. Ja, arbetet var förstÃ¥s inte värre än vanligt, men vilken vÃ¥nda att gÃ¥ och vänta pÃ¥ visningen och att mäklaren skulle höra av sig! Jag har nog aldrig varit sÃ¥ nervös, jag mÃ¥dde verkligen fysiskt dÃ¥ligt och hade oerhört svÃ¥rt att koncentrera mig när fjärilarna i magen gjorde sina frivolter hela tiden. Samtidigt fick jag en hel del gjort när jag desperat försökte kasta mig in i jobbet för att ha nÃ¥got annat att fokusera pÃ¥ tills det var dags. Men tiden sniglade förstÃ¥s fram och jag tror mina kollegor höll pÃ¥ att bli tokig pÃ¥ mig flera gÃ¥nger om. 🙂 Strax efter 16 sÃ¥ ringde dÃ¥ äntligen mäklaren. Han sa att hon tyckt att lägenheten var jättefin, men att hon ville sova pÃ¥ saken. Iiiiiih!!! Det lät ju visserligen positivt, men hur skulle jag stÃ¥ ut med den här väntan ännu längre?!? NÃ¥ja, det var bara att försöka ha tÃ¥lamod. Jag Ã¥kte ut en sväng till stallet och red Tindra vilket var väldigt skönt, perfekt sätt att rensa tankarna. Det här med att ”inte hoppas för mycket” var dock inte riktigt min stil – här var det positivt tänkande till tusen som gällde frÃ¥n början till slut. Allt frÃ¥n att göra mitt bästa inför visningen, och sen fortsätta mala ”det man vill uppnÃ¥ ska man tänka pÃ¥, och det man tänker pÃ¥ tillräckligt hÃ¥rt kommer att hända”. Självklart skulle hon köpa min lägenhet, nÃ¥got annat alternativ fick inte finnas i min hjärna!

Klockan 8.30 dagen efter pÃ¥ jobbet fick jag belöningen för mitt mantra – mäklaren ringde upp och sa att hon bestämt sig, hon ville ha lägenheten, och till det pris jag begärde! ”Det är ju helt fantastiskt!!!” sa jag till mäklaren och glädjen bubblade upp sÃ¥ att jag var nära att skrika. ”Jaaa… Det ÄR det faktiskt!” svarade han, han trodde nog inte själv pÃ¥ att det skulle gÃ¥ sÃ¥ smidigt. Kontraktsskrivningen bokade vi in till 15.45 pÃ¥ eftermiddagen, sÃ¥ resten av dagen skuttade jag runt pÃ¥ smÃ¥ rosa moln. Tur att det var fredag! När arbetsdagen äntligen var slut sÃ¥ Ã¥kte jag direkt till mäklaren och träffade nya köparen och skrev kontrakt. Allt gick smidigt och snabbt och jag slogs Ã¥terigen av hur otroligt proffsig mäklaren var i allt – helt rätt val alltsÃ¥, jag är sÃ¥ tacksam! PÃ¥ vägen därifrÃ¥n sÃ¥ kände jag mig helt galet overkligt lycklig, hur hade allt detta gÃ¥tt till egentligen?!? Kvällen bjöd pÃ¥ ytterligare en sväng till stallet och en härlig lÃ¥ngtur pÃ¥ Tindra. Inte ens det snöblandade regnet kunde sudda bort leendet frÃ¥n mina läppar, livet är härligt! 🙂

Eftersom det aldrig hann bli nÃ¥gon annons sÃ¥ bestämde jag mig pÃ¥ lördagsförmiddagen för att ändÃ¥ ta och fotografera min lägenhet för att ha bilderna som ett minne, nu när det var sÃ¥ städat och fint. 🙂 Speciellt kul att kunna jämföra med hur det sÃ¥g ut när jag köpte den! Här kommer alltsÃ¥ en hel massa bilder, för att kompensera för den otroligt kompakta texten här ovanför. 😉 Först lite bilder pÃ¥ hur lägenheten sÃ¥g ut när jag köpte den (fler bilder finns att se här).

Hall

Kök

Badrum

Och sÃ¥ kommer här bilderna pÃ¥ hur det ser ut nu. 🙂

Hall

..mot kök…

…mot vardagsrum…

Mot hall/kök och badrum och sovrum längst bort

Sovrummet

Badrummet

Den ökända mosaiken i duschhörnan… 🙂

Sist men inte minst min mysiga balkong där vildvinet börjar sätta knoppar (det fÃ¥r självklart stanna kvar och bli omhändertaget av nya ägaren!). Dagen till ära med snöoväder trots att snön smälte bort för över en mÃ¥nad sedan…

Jag kommer säkert sakna min fina lägenhet litegrann, det är nÃ¥got speciellt att fÃ¥ bestämma helt själv hur allt ska se ut, och min nya lägenhet kommer bli mycket mer ”standard” och pÃ¥ vissa sätt trÃ¥kigare. Men med lite tid och pengar sÃ¥ kommer jag nog kunna förändra den ocksÃ¥ sÃ¥ att den blir mer som jag vill ha den. Säga vad man vill om att äga sitt eget boende och allt som kommer med det – Ã¥ngest över räntor, ansvar om nÃ¥got gÃ¥r sönder osv, men jag kommer nog aldrig mer kunna bo i en hyresrätt igen. Det är underbart att kunna förändra sitt hem utan att känna att man kastar pengarna i sjön. 🙂

Nu blir det en spännande väntan och en hel del flyttpackande förstÃ¥s, innan det är dags att flytta till nya lägenheten i slutet av april/början av maj. Det ska bli helt fantastiskt kul och jag ser verkligen fram emot en nystart. Trots att jag verkligen tycker om min lägenhet sÃ¥ är det nu nedräkning tills flyttlasset gÃ¥r. Hur mycket bloggande det blir fÃ¥r tiden utvisa, men om ni inte hör av mig sÃ¥ vet ni ju vad jag underhÃ¥ller mig med under tiden! 😉