Efter förra Ã¥rets snöiga vinter hade jag förberett mig pÃ¥ att inte fÃ¥ uppleva nÃ¥got likadant pÃ¥ 20 Ã¥r framöver – men tänk sÃ¥ fel man kan ha. Och tänk sÃ¥ glatt överraskad man kan bli ocksÃ¥! Jag älskar snö och vinter, det är bara alldeles underbart att se hur världen bäddas in och blir alldeles vit. Allt blir lite tystare och mer fridfullt, och snön reflekterar ljuset sÃ¥ bra att det aldrig är riktigt mörkt. Det spelar ingen roll att det är kallt och man fÃ¥r pulsa i tung snö överallt eller spendera evigheter pÃ¥ att gräva fram en insnöad bil – jag njuter av varenda sekund och den lyckan värmer mycket bättre än nÃ¥gra enstaka plusgrader, mörker, lera och ösregn. 😉
Häromveckan sÃ¥ var det sÃ¥ otroligt vackert ute, träden var helt täckta av rimfrost och världen bara glittrade i vitt och silver – och solen sken. Jag bestämde mig för att ta med mig Tussilago ut pÃ¥ en liten promenad i skogen, sÃ¥ sagt och gjort, jag packade kameran i ryggsäcken, tog pÃ¥ Tussilago sele och koppel och sen gav vi oss ut. Jag bär alltid Tussilago fram till skogen för hon tycker att bilar är lite läskiga, det är ungefär 100 m dit, och sÃ¥ tänkte jag att hon inte skulle behöva fÃ¥ kalla tassar i onödan. När vi sedan var ute i skogen sÃ¥ fick hon hoppa ner och sÃ¥ gick vi en liten sväng. Väldigt spännande men lite kallt tyckte Tussilago! Jag tog lite snabba bilder medan hon utforskade snön och när hon tröttnade sÃ¥ plockade jag upp henne och gick hem. Här är bildbevisen!
Pust matte, jobbigt det här…
Ja Tussilago, men du kunde tagit den upptrampade stigen som vissa andra gjorde!
Hallååå, är det någon där ute???
Tur man har en svans att sitta på när det blir kallt om tassarna!
Nu gÃ¥r vi hem tycker jag…
Jag kände mig lite elak när stackars liten frös om tassarna i snön, men efter att ha blivit buren hem tätt intill mattes dunjacka sÃ¥ traskade Tussilago in där hemma, otroligt stolt med högburet huvud. Man riktigt sÃ¥g hur hon sa till de andra katterna att ”JAG har minsann varit ute i det där stora kalla vita, det har inte ni slöfockar!” Sen spenderade hon resten av dagen spinnandes i mitt knä, gosegumman. I tisdags sÃ¥ började hon löpa, vilket jag gÃ¥tt och väntat pÃ¥ nu i nÃ¥gra veckor. MEN, typiskt nog sÃ¥ har jag haft en otroligt fullbokad vecka och kunde absolut inte komma ifrÃ¥n för att Ã¥ka de tre timmar ner till hanen och tre timmar tillbaks som krävs, sÃ¥ det fÃ¥r helt enkelt bli pÃ¥ nästa löp. Snyft! 🙁 Bara att stÃ¥ ut nu med en vrÃ¥landes och strilandes Tussilago – jag bara AVSKYR katter som fÃ¥r för sig att kissa utanför lÃ¥dan bara för att de löper, men hennes mamma var likadan sÃ¥ det är bara att acceptera. Hoppas hon gÃ¥r ur löp snart och att nästa löp kommer lite mer lägligt. 🙂
I övrigt sÃ¥ rusar livet pÃ¥ här hemma. Jag har nu börjat pÃ¥ mitt nya jobb som marknadsassistent pÃ¥ Martin Olsson Cashar sÃ¥ hjärnan jobbar för fullt för att komma in i alla nya rutiner. Det känns som ett kul jobb och mina nya kollegor är trevliga och verkar redan ha fullt förtroende för att jag ska klara jobbet galant. Det ska bli jättespännande! Dessutom jobbar jag vidare med uppsatsen, det gÃ¥r trögt för min studie gick inte riktigt som jag ville, men idag har jag varit i skolan och avslutat ytterligare ett steg pÃ¥ vägen till att fÃ¥ ut min examen. Detta var det näst sista steget, jag opponerade pÃ¥ en uppsats som nÃ¥gra andra studenter skrivit och det gick galant, sÃ¥ nu blev jag väldigt peppad att bli klar själv. Examen är inom synhÃ¥ll helt klart, underbart! Bara lite kämpande kvar!!! 🙂
Lämna ett svar