Ja, jag kan inte ens minnas när vi haft en vinter som denna! Snö i mängder och bara nÃ¥gon enstaka dag med plusgrader sedan mitten pÃ¥ december. Och inte verkar det som att plusgraderna hotar vÃ¥rt vinterväder heller, peppar peppar. Lite mer snö tycker jag nog allt att vi kan fÃ¥, snön blir ju sÃ¥ smutsig om den inte förnyas igen och det känns som att snöröjarna fuskar nu när det inte kommer mer snö – det blir moddigt väldigt fort och det verkar fÃ¥ ligga hur länge som helst innan det röjs undan. Hursomhelst sÃ¥ tar jag hellre snömodd än slask, sÃ¥ plusgraderna fÃ¥r allt hÃ¥lla sig borta ett bra tag nu!

I nyårshelgen var det alldeles extra vackert, och vi har haft några fler dagar med en helt fantastisk frostklädd värld som bara bara blir så lycklig av! En tidig morgon på en av mina lediga dagar så packade jag väskan och åkte på en liten fotoexkursion. Jag började med att pulsa en sväng på vår fina gård, vi har ett sånt vackert litet berg där med en grillplats och en egen liten dunge.

Trots att klockan var strax före 8 sÃ¥ hade solen precis tittat upp över horisonten. Det är helt klart en fördel med sÃ¥ sena soluppgÃ¥ngar om man är morgontrött. 🙂 Lamporna var dock släckta fortfarande och de flesta sov nog eftersom det var söndag.

Inga barn på lekplatsen, men varenda barr på träden var klätt i krispig frost!

När jag gick för att sätta mig i bilen hade lamporna slocknat och morgonen börjat vakna på allvar.

Tänk att till och med en väg som man åker på varje dag kan vara så vacker att man häpnar! Jag blev tvungen att göra ett stopp med bilen nere vid pendeltågsbron för de stora ekarna är så magiska.

En ensam skorsten smyckar horisonten bortom tågspåren och industriområdet. Det var runt -12 grader ute och vattenångan ifrån skorstenen gjorde det bara ännu vackrare.

Det är roligt men utmanande att fotografera i snö. Att vitbalansera så att den vackra världen kommer till sin rätt är inte lätt, så man får kompromissa. Ska man porträttera den iskalla blåa snön eller det varma mjuka solljuset? Det är lite som trolleri, och ändå inte lika vackert som i verkligheten.

Efter nÃ¥gra minuters porträtterande av lilla TrÃ¥ngsund sÃ¥ satte jag mig Ã¥terigen i bilen och fick en chans att tina upp en stund medan jag Ã¥kte ner till min egentliga destination – FÃ¥llan. Jag bara älskar det här omrÃ¥det, det är sÃ¥ vackert vid sjön och alla de fina husen och trädgÃ¥rdarna.

Hela sjön var frusen trots att jag är livrädd för att gå på isen så vågade jag mig ut när jag såg alla fotspår som ledde ut.

De allra flesta låg nog fortfarande och sussade sött i kylan, men jag mötte ett par som var ute och gick med sina två labradorer på en härlig vintrig promenad ute på sjön.

Det var en märklig känsla att stå där mitt ute på sjön och titta på de små öarna som såg ut som kullar ute på en vidsträckt åker.

Utsikten var helt magisk, och iskall. Klicka på bilden så får du upp den i större format!

Efter en stund gick jag tillbaks till trygga land igen.

PÃ¥ den här stigen brukar jag alltid gÃ¥ pÃ¥ mina promenader nere i FÃ¥llan. Trots allt är det bra med strandskydd, sÃ¥ att vi alla fÃ¥r njuta lite av vÃ¥ra vackra strandvyer och inte bara de som har rÃ¥d med sjötomt. 🙂

Medan det blev allt ljusare och benen, kinderna och fingrarna började kännas alltmer som isbitar så gick jag tillbaks till bilen och började åka hemåt. Jag kunde dock inte låta bli att stanna vid ett av mina favorithus och smyga mig till ett par bilder medan den lyckliga familjen sov där inne. Är det inte underbart?

Och kolla in den underbara utsikten så förstår ni varför man blir alldeles lycklig bara av att tänka på dem där inne!

TIll grannar har de nÃ¥gra som förmodligen inte har sÃ¥ ont om pengar, tomten är helt enorm och gÃ¥r hela vägen ner till sjön, med tvÃ¥ bostadshus och troligtvis nÃ¥got av den bästa utsikten i omrÃ¥det. Nej nej, jag är inte alls avundsjuk. 😉

Sedan var det bara att packa sig in i bilen och Ã¥ka hemÃ¥t igen. Jag tog kort pÃ¥ en annan utsikt, som faktiskt var magiskt vacker den ocksÃ¥. Kanske är ögat lite mer förlÃ¥tande mot fula industriomrÃ¥den än kameran. 🙂

Här hade jag varit borta hemifrÃ¥n i en dryg timme, och trots det sÃ¥ hade solen precis bara nÃ¥tt över horisonten. Vi är väl inte direkt bortskämda med dagsljus sÃ¥här pÃ¥ vintern. 🙂

Men ljusare och ljusare blev det, och efter några sista bilder på de vackra ekarna så tog jag tillslut bilen hem igen.

Jag svängde förbi affären pÃ¥ vägen hem och sedan spenderade jag morgonen med att tina upp med en varm vetekudde i knät och en kopp varm choklad med vispgrädde. Kan livet vara bättre sÃ¥ säg! Nej, jag förstÃ¥r inte hur man inte kan gilla vintern. 🙂