Skrivet för och publicerat i Trasdockan nr 2 2009

När vi köper en katt innebär det att vi förbinder oss att ta hand om vår nya familjemedlem på bästa sätt under hela dess liv. Att välja att bli uppfödare innebär att man tar på sig ett betydligt större ansvar – det handlar inte längre om att endast ta hand om våra egna katter, utan om att ta ansvar för deras avkommor. Vi avlar fram både sällskapskatter som förhoppningsvis ska förgylla sina nya ägares liv under många år framöver, såväl som avelskatter som kommer gå i avel hos oss själva och andra uppfödare. Det innebär att man måste tänka på en och två och tre gånger på vilka katter vi väljer att använda i avel, eftersom dessa kommer ligga till grund för framtida generationers katter och i det långa loppet påverka hur ragdollrasen utvecklas.

Dimma, CH S*Morellos Another Blue, en underbar mamma!

Till grund för vår avel har vi självklart en del hjälpmedel, exempelvis rasstandarden som beskriver hur våra katter ska se ut. Här kan vi även ta hjälp av andra uppfödare, domare på kattutställningar och dylikt. Vi har även hälsoprogram som hjälper oss att minska frekvensen på några av de mest allvarliga ärftliga sjukdomar som vi brottas med, i vårt fall HCM och njurproblem. Det finns även fler sjukdomar och defekter vi bör undvika hos våra avelsdjur.

Utöver dessa två finns det även fler saker att tänka på men som kan vara svårare att mäta och sätta på papper. Att våra avelskatter har ett gott temperament är en sådan sak som är minst lika viktig som att de är friska och rastypiska. En katt med bra temperament kan t.ex. vara en katt som är social och avslappnad med människor, gosig och kelig, trivs i nya miljöer samt är snäll och vänlig mot sina kattvänner. Tecken på dåligt temperament är exempelvis aggressivitet, rädsla och skygghet, vilket kan ge sig uttryck på många olika sätt. Att utvärdera temperament på andras katter är inte alltid så lätt utan att se katten i sin hemmiljö, då exempelvis kattutställningar är högst konstlade miljöer för katter som de kan reagera mycket olika på.

Hälsa, temperament och rastypiskhet är kanske några av de mest uppenbara saker vi tar hänsyn till när vi väljer avelskatter, men minst lika viktigt är att de är just bra avelsdjur. Vad gäller avelshonor så finns det många faktorer som gör att en hona trots att hon uppfyller samtliga krav ovan ändå inte bör gå i avel. Det kan exempelvis vara att honan är svår att få dräktig – att parningar inte tar sig trots upprepade försök och byte av hane, eller att hon löper sällan och svagt. Det kan även vara tvärtom, att hon löper så ofta och hårt att hon går ner sig i kondition, löper igenom p-piller eller att hon får upprepade livmoderinflammationer. Alla dessa saker kan självklart vara helt ”normala” saker som kan drabba alla fertila honor, men om problemen uppkommer vid upprepade tillfällen kan det vara en tankeställare att det kanske är bättre både för katten själv och för rasens långsiktiga hälsa att hon kastreras.

S*Cheesericas Mozzarella, bebis på bilden ovan men nu gammal nog att få sina egna bebisar. En lika bra mamma som Dimma!

Andra saker som kan göra en hona till olämplig som avelshona upptäcks inte förrän efter hon fått kattungar. Det kan vara exempelvis förlossningsproblem såsom utdragna svåra förlossningar, svagt värkarbete, ointresse för att ta hand om kattungarna vid födseln, mer än en förlossning som slutar i kejsarsnitt osv. Det kan även handla om problem som visar sig allt eftersom kattungarna växer upp. Honan kanske har dålig modersinstinkt och är ointresserad av att ta hand om kattungarna, lämnar dem ensamma långa stunder eller helt ignorerar dem efter födseln. Honan kan också ha intresse av att ta hand om kattungarna, men dålig möjlighet att göra det genom exempelvis dålig mjölkproduktion eller svårt att hålla hullet både under tiden hon har kattungar och svårt att återhämta sig efteråt.

Många av dessa problem är i allra högsta grad ärftliga. För att värna om ragdollen i framtiden är det alltså viktigt att vi tar hänsyn till alla dessa – och många fler – när vi väljer avelsdjur. Det är inget enkelt pussel vi uppfödare har valt att lägga, men genom noggranna val och samarbete med varandra så är chanserna goda att vi lyckas.