Eftersom jag bevisligen blivit riktigt usel på att blogga så tänkte jag att jag åtminstone kan bemöda mig med att göra en summering av förra året. Utan ambition om att ge alla delar rättvist utrymme så kommer de här, mina tankar, minnen och erfarenheter från 2014. 

Det övergripande temat för vintern var eko i plÃ¥nboken! Tyvärr inte pÃ¥ grund av dyra julklappar, mellandagsshopping eller roliga semesterresor, utan snarare hutlöst höga och mÃ¥nga veterinärräkningar och en trÃ¥kigt otajmad service och reparation av bilen. Jag ska dock berätta mer om katterna i ett annat inlägg eftersom det förtjänar mer utrymme än nÃ¥gra rader i en summering. PÃ¥ den positiva sidan sÃ¥ kan jag dock nämna en väldigt snöblöt men rolig öltölt pÃ¥ Fors GÃ¥rd dit jag och Britta tog oss tillsammans med halvsyskonen Tindra och Vísir. Lika nervösa bÃ¥da tvÃ¥ (tvÃ¥beningarna alltsÃ¥) när vi för första gÃ¥ngen var iväg pÃ¥ äventyr utan vÃ¥r mentor Malin, huuu! Tindra sprang hem en 6:e plats och vit rosett i öltölten, och en härlig 3:e plats och gul rosett i vägtölten. 🙂

Halvsyskonen Vísir och Tindra torkar upp i ridhuset på Fors inför öltöltens start.

Februari och mars bjöd även pÃ¥ tvÃ¥ underbara vistelser pÃ¥ Yasuragi, min skönaste vardagslyx! Den ena betalade jag själv (Ã¥ker man söndag till mÃ¥ndag och har ICA-kort sÃ¥ blir det inte alls dyrt) och den andra blev jag sÃ¥ tacksamt bjuden pÃ¥ av jobbet tillsammans med kollegorna pÃ¥ Marknad. Denna tiden karaktäriserades ocksÃ¥ av flyttstök och förberedelser – pÃ¥ jobbet dÃ¥. I mars flyttade vi nämligen tvärs över gÃ¥rden till ett nytt kontor, frÃ¥n egna kontor till kontorslandskap med allt vad det innebär. Och det har faktiskt blivit riktigt mysigt och roligt, även om det inte bara innebär fördelar sÃ¥ är det kul att dela vardagen med kollegorna och en hel del skratt blir det!

Yasuragi med kollegorna

Flyttstök på jobbet!

Såhär bor vi nu!

Påsken bjöd på fantastiskt fint vårväder och det blev både grillmiddag med familjen hemma på altanen och parkhäng med grillning tillsammans med en kär vän i Knivsta. Jag gick också tillsammans med familjen och såg Henrik Dorsin och Näktergalen från Holavedsvägen på Cirkus, så sjukt rolig och bra, tårarna rann!

En bukett vitsippor följde med hem från stallet nästan varje gång! Blåsippan fick stå kvar i backen.

Grillade lammracks till påskmiddag med familjen på altanen!

Varm vårdag, en filt, en park vid en sjö, en engångsgrill och en underbar vän. Livet på en pinne!

VÃ¥ren och försommaren innehöll bÃ¥de mindre roliga plikter (som heldags”ledigt” frÃ¥n jobbet för att kunna vara med pÃ¥ tvåårsbesiktningen i alla lägenheter i bostadsrättsföreningen) och en hel del njutande av lite sol och värme. En massa, massa tid i stallet och med Tindra förstÃ¥s, sÃ¥ underbart när kvällarna blir ljusa och flygfäna inte riktigt vaknat ännu. Kollegorna hemma pÃ¥ grillmiddag pÃ¥ altanen och sÃ¥ en kväll med jobbet ute pÃ¥ Grönan och flera omgÃ¥ngar fullkomligt lyckorus i ”Eclipse”!

I juni hängde jag med Malin som hästskötare pÃ¥ tävling i Vallentuna. BlÃ¥sig men väldigt solig helg, där min kamera hux flux plötsligt bestämde sig för att det var dags att lägga av! Inlämning pÃ¥ verkstaden gav diagnosen att i stort sett allt i den gÃ¥tt sönder. Ganska imponerande av en elektronikpryl att bli sÃ¥ extremt trasig medan jag satt och höll den i handen – det hade ju varit lite mer förstÃ¥eligt om jag tappat den, lÃ¥tit den ligga ute i regnrusk eller liknande. Men det är bara att tacka för trogen tjänst, den hade helt klart överstigit sin förväntade livslängd. Otroligt nog har jag fortfarande inte utsett nÃ¥gon efterföljare, även om det finns mÃ¥nga kandidater. Det har varit ett ganska nyttigt Ã¥r sedan dess, tack och lov är ju kameran i mobilen nu sÃ¥ pass bra att en fotonörd som jag faktiskt kan ta bilder som jag är nöjd med!

Efter regn kommer solsken… Med lite Photoshop i mobilen kan man fÃ¥ väldigt vackra, om än inte helt naturtrogna, bilder.

Sommaren bjöd till en början pÃ¥ det kallaste sommarvädret jag kan minnas. Vi satt ute i partytälten pÃ¥ midsommarafton och huttrade invirade i filtar, och funderade pÃ¥ hur kloka vi var som satt utomhus när temperaturen endast översteg den pÃ¥ julafton med ett par grader. Men sÃ¥ gör vi tydligen i Sverige… Vädret gjorde dock sÃ¥ smÃ¥ninom en helomvändning och vi fick istället en av de varmaste somrarna i mannaminne. Över 30 grader i skuggan, och hettan ville bara inte ge med sig – dÃ¥ förvandlas faktiskt jag till en riktig gnällspik, hetta är hemsk när man inte kan komma undan.

En av flera underbart mysiga sommarturer barbacka tillsammans med Sabine och Nalle.

Blommorna på altanen trivdes i alla fall i värmen!

Tindra blev sparkad och fick ett elakt sÃ¥r pÃ¥ ena bakbenet, lagom tajmat till matte Malin skulle pÃ¥ lÃ¥ngsemester i hemlandet Finland. Jag erbjöd mig rollen som sjuksyster och var ute i stallet varje dag och tvättade sÃ¥ret och promenerade med Tindra, vilt krigandes mot hundratals av de äckligaste och största bromsarna jag sett. SÃ¥ vidriga, vi dränkte bÃ¥de hästar och oss människor i flugspray och jagade bromsar med mordiska vrÃ¥l varje kväll. För innan klockan 20 gick det inte att vara utomhus, men när värmen släppt och bromsarna gett upp var det helt underbara sommarkvällar. Att jag jobbade hela juni och juli kändes inte som nÃ¥gon uppoffring när den ena mÃ¥naden bestod av iskyla och den andra av extremhetta – inne pÃ¥ kontoret blev det pÃ¥ ett genomsnitt ganska lagom. 😉

En mysig ridtur fÃ¥r representera sommaren istället för de äckliga krypen eller ett fult sÃ¥r. 😉

Trots stenhögarna utanför fönstret har jag den mest vidunderliga utsikt över skogen, ängarna och solnedgången!

En hel del tid spenderades ändå på min fantastiska altan som riktigt prunkade av blommor. Mycket slit med vattning blev det, men åh så jag njuter! Katterna med för den delen, de älskar att vara ute i koppel, äta gräs och bara njuta. De alldeles för varma dagarna gav riktigt behagliga kvällar, perfekt att spendera själv eller i goda vänners lag på altanen! I augusti bjöd jag hela stallgänget på kräftskiva och altanen visade sig från sin bästa sida! I det varma vädret kunde vi sitta ute tills långt efter solen gått ner utan att frysa, och det blev massor av god mat och skratt!

Äta gräs, spana på grannar eller mysa med matte. Perfekt kattsysselsättning på sommaren!

Solstolen på altanen fick stå till tjänst en hel del, ofta med en katt eller två till sällskap trots hettan!

Fantastiska middagar med härliga vänner!

Altanen blommade överdÃ¥digt lÃ¥ngt in pÃ¥ hösten. Längtar redan till nästa säsong…

De mysigaste sommarminnena är dock frÃ¥n de underbart mysiga seglingsturer jag var pÃ¥ tillsammans med familjen i mammas och pappas segelbÃ¥t. Min äldsta lillebror Eric var hemma pÃ¥ semester i Sverige i över en mÃ¥nad, i glappet mellan byte av bÃ¥de jobb och land frÃ¥n Shanghai i Kina till numera Jakarta i Indonesien. Vi hann även med ett underbart besök pÃ¥ barndomens landställe pÃ¥ FÃ¥glarö, där det bjöds pÃ¥ trevligt 70-Ã¥rskalas hos morbror. Vi blev övertalade (och var väl inte sÃ¥ svÃ¥rövertalade heller för den delen) att stanna pÃ¥ väldigt trevlig grillmiddag med grisnacke, ”secreto di Iberico” som jag haft med frÃ¥n jobbet, och efterföljande övernattning vid grannarnas brygga i sällskap av bÃ¥de helikopter, fina bÃ¥tar och vattenskotrar… Dagen efter insisterade jag pÃ¥ en skogspromenad pÃ¥ ön och lät vÃ¥gorna av barndomsminnen bara skölja in som balsam för själen.

Massor och Ã¥ter massor av panoramabilder blev det i somras! Vackra, knasiga, magiska, otroligt roliga. Speciellt att försöka ta ett kort där alla runt bordet blev bra, inte fick tvÃ¥ ansikten eller ögonen pÃ¥ olika höjd…

 

En solnedgång på Fåglarö är i sanning svårslagen.

Det blev flera turer ut i segelbÃ¥ten och en massa öar att besöka – Kymmendö, FÃ¥glarö, Ornö, Notholmen. Även yngsta lillebror John följde med ut en helg, och augusti när Eric Ã¥kt utomlands igen sÃ¥ följde jag med mamma och pappa ut pÃ¥ en lite längre tur frÃ¥n Nynäshamn till Öja, NÃ¥ttarö och till sist Krokholmen där vi hade hela viken för oss själva i tvÃ¥ hela nätter – sÃ¥ fantastiskt!

Hela familjen på väg ut en fredagskväll för en helg i skärgården.

Mammas och pappas katter Cirrus och Minolta är alltid med som mycket lyckliga skeppskatter.

Njuter av solvarma klippor på Ornö när solen redan för länge sedan försvunnit bakom horisonten.

Notholmen med både vänner och familj. Kanske skärgårdens vackraste ö!

PÃ¥ Öja med mamma och pappa. Cirrus vill gärna ha lite räkor…

Nåttarö med fantastiska sandstränder!

Mamma tar ett morgondopp och Cirrus övervakar så inget händer.

Helt ensamma på Notholmen. Visst är vi i Sverige lyckligt lottade som får njuta av detta?

En av de bästa sakerna pÃ¥ hela sommaren – inga mygg! Att kunna sitta ute och läsa en bok och titta pÃ¥ solnedgÃ¥ngen i en spegelblank vik, tills det blev för mörkt för att se – och inte ett myggbett därtill!

I mÃ¥nadsskiftet augusti-september sÃ¥ Ã¥kte jag tillsammans med bästa vännen och kusinen Therese till Kos i Grekland pÃ¥ en sistaminutenresa. En vecka med massor av sol, bad och god mat, och sÃ¥ tyvärr en redig förkylning pÃ¥ det som gjorde det snudd pÃ¥ omöjligt att sova om nätterna. Men hellre förkyld vid en fantastisk pool eller strand i Grekland än hemma i sängen, eller hur? 🙂 Hotellet var superfint och tiden perfekt vald, det var hur lugnt och skönt vid poolen som helst utan alla barnfamiljer!

Petrino – en underbar restaurang med härlig stämning, fantastisk mat och extremt charmigt middagssällskap!

Efter semestern var det dags för den lÃ¥nga arbetshösten att börja. Förutom jobbet blev det som vanligt stallet vareviga dag, roligt och motiverande, speciellt som jag fick möjligheten att rida en tvÃ¥dagarskurs för ”den stora Atli”. Jag var lite nervös innan, en sÃ¥n amatör som jag skulle fÃ¥ rida för en duktig och känd instruktör, dessutom med en massa ögon som tittar pÃ¥ frÃ¥n läktaren. Men det visade sig snabbt att jag inte hade nÃ¥gon orsak att vara nervös, kursen var otroligt rolig och inspirerande, ren och skär lycka!

I övrigt blev stallhösten också väldigt jobbig och sorglig. Vi blev nämligen tvungna att flytta ifrån vårt älskade stall Skogsäng, eftersom världens bästa stallägare skulle sälja gården och flytta. All tid i stallet blev liksom mer eller mindre tyngd av en massa känslor av glädje, sorg och saknad bara över tanken på att vi skulle flytta därifrån. Jag njöt verkligen i fulla drag de sista månaderna, åkte inte hem förrän långt efter solen gått ner och bara när det blev så mörkt att det inte längre gick att se hästarna i hagen längre. En massa tårar fälldes och minnet av Skogsäng kommer alltid finnas där, vackert och lyckligt!

Som väl är blev det ett helt ”gäng” som flyttade tillsammans till det nya stallet (kanske mest gäng eftersom Malin och Britta tillsammans har fem hästar, plus Sabine med en). I oktober sadlade vi pÃ¥ och red i samlad tropp över till det nya stallet, endast ett stenkast hemifrÃ¥n mig över ängarna, till stall GÃ¥rdslöt i Stav. Det är ett väldigt mysigt litet stall, och den närmaste tiden ägnades mycket slit Ã¥t att riva, flytta och montera upp vindskydden frÃ¥n Skogsäng pÃ¥ GÃ¥rdslöt istället. Mycket knäckta ryggar, svordomar och jävlar anamma senare sÃ¥ stÃ¥r de trots allt där. Hästarna verkar trivas utmärkt i sina skogshagar och även vi människor har efter lite omställning kommit tillrätta i allt det nya, med allt vad kollektivstall och delade fodringar innebär. Rätt mysigt är det ändÃ¥ att se hästarna sÃ¥ glada över lite mat. 🙂

Höstens stora trÃ¥kighet skedde dock kort efter att vi flyttat till GÃ¥rdslöt. Jag hade en tid funderat pÃ¥ att Tindra snubblat en del med bakbenen, men det var inte förrän första ritten efter stallflytten som jag kände att nÃ¥got inte var som det skulle. Jag tyckte Tindra kändes halt eller ojämn, men eftersom jag har noll erfarenhet av halta hästar sÃ¥ bad jag Malin rida Tindra och känna efter. Dagen efter när Malin red henne sÃ¥ var hon tydligt halt, och hon ringde direkt till kliniken och bokade en hältutredning ett par dagar senare, tills dess fick Tindra gÃ¥ i hagen och vila. NÃ¥gon dag innan veterinärbesöket sÃ¥ var det älgar pÃ¥ besök i hagen och kalabalik i hagarna. När jag och Malin sedan var pÃ¥ kliniken med Tindra upptäckte Malin att hon blivit varm och svullen i en sena, som inte varit varken varm eller svullen dagarna innan dÃ¥ hon upptäckte hältan. Veterinärundersökningen visade en liten hälta pÃ¥ bÃ¥da bakknäna som behandlades, och även en skada pÃ¥ förstärkningsbandet pÃ¥ frambenet där hon var svullen – mest troligt orsakat av en halkning i den leriga hagen vid älgbesöket.

Ordinationen blev promenader, varje dag, och Malin och jag hjälptes åt. Några veckor senare var det dags för återbesök och hältan i bakknäna var nu så gott som helt borta. En liten hälta upptäcktes i framknät på samma ben som den skadade senan, men verkade inte ha med senan att göra. Eftersom hon ändå skulle vila p.g.a. senan så behandlades hon ytterligare en gång i bakknäna samt i framknät. Och ännu fler promenader, två gånger per dag, så det är vad Malin och jag roat oss med så gott som varje dag i november, december och januari. Promenader, promenader, promenader. Gott om motion med andra ord, och ska man välja någon gång att inte rida så är det väl kanske ändå i kolsvarta, leriga och dystra november och december när inspirationen ändå ligger på botten. På ett sätt ganska mysigt, även om det varit jobbigt och påfrestande att se den alltid så friska Tindra skadad. Jag har lärt mig hur mycket som helst om skador och att linda ben, något jag aldrig behövt lära mig tidigare.

Ofta har det blivit tömkörning som omväxling till promenaderna, glad häst och bra träning för Erica!

ApropÃ¥ vad jag skrev om i mitt förra inlägg sÃ¥ har det lite känts som att den här perioden pÃ¥ riktigt visat mig vad det innebär att ha egen häst – i med sÃ¥väl som motgÃ¥ng – och det känns som att prövningarna bara fÃ¥tt mig att vilja kämpa extra hÃ¥rt. Tindra har gett mig sÃ¥ otroligt mycket glädje de senaste Ã¥ren, det känns som en självklarhet att ge sÃ¥ mycket av mig själv det bara gÃ¥r för att fÃ¥ henne frisk igen! Och bättre har hon faktiskt sakta men säkert blivit! Senan är nu mycket bättre, inte helt bra, men sÃ¥ pass bra att vi nu bytt ut en promenad varannan dag mot skritt frÃ¥n ryggen. Nu hÃ¥ller vi tummarna att det fortsätter pÃ¥ samma sätt, tÃ¥lamod har jag gott om, tid fÃ¥r det ta. Men det är riktigt härligt att fÃ¥ sitta pÃ¥ Tindras rygg igen, barbacka med värmen strÃ¥lande genom den tjocka pälsen.

Det ser mÃ¥hända ut som att hela min höst handlade om hästar, och det är nästan sÃ¥ det är. Nästan varje dag, i ur och skur. December kryddades dock av en massa trevligheter, först ytterligare en riktigt mysig tur till Yasuragi (jag vet, jag är smÃ¥tt besatt av stället!) tillsammans med en älskad barndomsvän. Dessutom en supertrevlig och nostalgisk middag pÃ¥ Skogsäng hemma hos underbara stallägaren Monica, gourmetmatlagning och teambuilding med jobbet pÃ¥ fantastiska Aveqia, chokladpralintillverkning och finmiddag tillsammans med reklambyrÃ¥n, middag pÃ¥ Grill och ett besök pÃ¥ Stjärnklart tillsammans med en leverantör, och sist men inte minst en julkonsert med The Real Group. Jag har känt mig sÃ¥ bortskämd att jag faktiskt haft dÃ¥ligt samvete över hur bra jag har det, och har därför bestämt att 2015 ska jag ge mer pengar (även om man alltid kan bli bättre har jag alltid varit bra pÃ¥ att ge av mig själv) till de som inte har det lika bra som jag. Enda ”nyÃ¥rslöftet” jag nÃ¥gonsin velat avge!

Förrätt på Aveqia

Pralinkurs på Chokladfabriken!

Gudoooomligt god ”Tonfisk Teppanyaki” pÃ¥ restaurang Grill!

Mellan alla trÃ¥kigheter och roligheter har det faktiskt varit en ovanligt lugn och skön höst och vinter. Jag har försökt minimera plikterna och de dÃ¥liga samvetena och ägna sÃ¥ mycket tid som möjligt Ã¥t att bara vara. Titta pÃ¥ tv, gosa med katterna och faktiskt känna att jag har rätt att göra ingenting (efter jobb och stall dÃ¥) utan att ha dÃ¥ligt samvete över det. Jag känner att jag mÃ¥tt bättre denna höst än pÃ¥ väldigt mÃ¥nga Ã¥r – mörkret brukar göra mig väldigt nere – men säkert har en kombination av vila och gott om frisk luft och gos med djur gett välmÃ¥endet en kick!

Jag ser fram emot ett 2015 med nya utmaningar, bÃ¥de genom att göra mer och att göra mindre. PÃ¥ Ã¥terseende, när plikten kallar… Och ja, det där inlägget om katterna kommer, jag vÃ¥gar faktiskt lova!