Idag kändes det nästan som att livet började gÃ¥ in i sin vanliga lunk igen. Ja vadÃ¥, är det inte helt normalt och vardagligt att ha kopulerande katter i sitt kök? 😉 De har i alla fall fortsatt öva flitigt här hemma, sÃ¥ nu är det bara Mozzarella som ska bevisa huruvida hon är lika mycket frögurka som sin mor!

Man kan ju inte annat än att imponeras lite över hur dessa hanar lyckas med sin uppgift. För det första mÃ¥ste de charma en tokilsken tjej, och för det andra sÃ¥ mÃ¥ste de dessutom utföra akrobatiska konster av mycket hög svÃ¥righetsgrad för att fÃ¥ till det. Jag menar, ser det här lätt ut?!? 😀

Och när han väl fÃ¥tt till det sÃ¥ har han ungefär en halv sekund pÃ¥ sig att ta skydd innan monstret anfaller och tassnävsslagen haglar i luften. 😉

Lite kuriosa, handduken som just nu får tjänstgöra som matta var faktiskt på plats redan när Mozzarella tillverkades! Det måste ju bara betyda tur, eller hur? På bilden ser vi pappa Ceazar och mamma Dimma!

Mozzarella har faktiskt lugnat ner sig betydligt nu! Det märks tydligt att hon insett att Simba inte är sÃ¥ farlig ändÃ¥, tidigare var hon pÃ¥ helspänn hela tiden och vÃ¥gade inte lita riktigt pÃ¥ mig heller – man vet aldrig när det där stora monstret kommer och stör… Idag har hon däremot släppt det helt, hon har varit väldigt sällskaplig och vi har gosat massor! Det är sÃ¥ mysigt att fÃ¥ bära runt pÃ¥ en liten ostbebis igen, det var ju länge sedan nu hon var kattunge och bodde hos mig! Hoppas verkligen att det finns smÃ¥ostar i magen pÃ¥ henne om ett par veckor. 🙂

När man kunde slappna av ordentligt sÃ¥ var det superkul att busa ocksÃ¥! Vi provade alla leksaker nästan men den absolut roligaste var ändÃ¥ en liten spillbit ifrÃ¥n en fleecefilt jag har sytt kattbädd av. Katter har verkligen ingen prisuppfattning. 😉

Tugg tugg, riv och slit..!

En riktig liten pajas är hon, så himla söt!

Simba lÃ¥g pÃ¥ hedersplats mitt pÃ¥ bordet och funderade pÃ¥ vad vi höll pÃ¥ med…

Leka, jahaaaa! Ge mig!!!!

Han förvandlades till ett riktigt lejon och verkligen VÄGRADE släppa snöret ifrÃ¥n sig! Grrrrr…! (titta sÃ¥ fint klippta klor va! Men tänderna var inte vässade, de bet tag i snöret för glatta livet…)

Sedan blev jag tvungen att ta lite kort för att återigen visa hur himla fin han är! En riktig sagoprins.

Hörrdu, ge mig det där snöret nu… SÃ¥na dumheter! (här sitter han ca 30 cm ifrÃ¥n min kamera och försöker med all sin tankekraft förmÃ¥ mig att ge honom snöret som jag hÃ¥ller i handen tillsammans med kameran)

Vem kan motstå de här ögonen..??

Eller ännu värre, de här tassarna?? *kär*

Sist men inte minst kommer några idolbilder till matte, gammelmatte och alla andra beundrare där ute. Hej för idag hälsar Lejonkungen Simba och hans ostprinsessa!