Nu har Tussilago hunnit bo snart två veckor hos Therese och Mathias och barnen, och det går verkligen jättebra. Tussilago är en sån fantastisk katt, hon är mild och go i temperamentet och redan lat på ragdollvis! Hon låter barnen göra vad de vill med henne och gillar att ligga och sova i yngsta tjejens säng. Där blir hon nerbäddad under täcke och filt som en liten docka och ligger sedan och sover så förnöjt.

När man lyfter henne blir hon riktigt ragdollslapp, och det är faktiskt svÃ¥rt att tro att hon har nÃ¥gra ben i kroppen alls. 😉 PÃ¥ mÃ¥nga sätt ser hon redan sÃ¥ mycket vuxnare ut än sina syskon som jag ju haft privilegiet att fÃ¥ se växa upp här hemma ett bra tag – och hon är mycket latare än dem ocksÃ¥! Vifta efter vippan kan man göra lite smÃ¥tt, men hoppa efter den?? Nej gud nej, sÃ¥ mycket energi ska man inte göra av med! Det märks redan pÃ¥ vikten – hon väger 3,5 kg vilket är ett halvkilo mer än Snödroppe, och de vägde ungefär lika mycket vid 12 veckors Ã¥lder. Men det är inte bara övervikt, hon haft väldigt kraftig och fin benstomme och är rejält bred över skuldror och rumpa redan nu! Päronformen kan vi förhoppningsvis jobba bort lite med Ã¥ldern. 😉

SÃ¥ lite bilder förstÃ¥s… Eller inte sÃ¥ lite heller. Jag är fruktansvärt dÃ¥lig pÃ¥ att välja ut bilder, sÃ¥ det fÃ¥r helt enkelt bli väldigt mÃ¥nga! Hon är ju bara sÃ¥ sööööt sÃ¥ man kan inte välja bort nÃ¥gra bilder pÃ¥ henne heller. 😉

Kolla in hennes redan fantastiskt fina ögonfärg… Lovande!! Hon har börjat bredda sig i huvudet och öronen har redan börjat trilla ner en bit pÃ¥ huvudet. De sitter högt i dagsläget men hon är ju trots allt i en riktig slyngelÃ¥lder, plus att jag dessutom viftar med en vippa pÃ¥ bilderna. 😉 Dock tror jag att hon kommer fÃ¥ lite för smÃ¥ och spetsiga öron dÃ¥ de redan nu är ganska smÃ¥ i storlek.

Gosar med Linda…

…och ligger i Moas knä och spinner!

Bus bus buuuus!

Tills det är dags att somna om… 😉

Varför slutade du klia mig på magen för??

Sedan var vi lite elaka mot henne… Hon var ganska skitig i pälsen och var jätteelektrisk dÃ¥ hon kom, sÃ¥ jag sa att jag skulle komma över och bada henne. Sagt och gjort, förra mÃ¥ndagen Ã¥kte jag över och gosade lite innan det var dags för bad. Inte sÃ¥ värst kul tyckte Tussilago och försökte hoppa ur badkaret ett par gÃ¥nger, men hon sa inte ett knyst och det gick bra trots allt! Men man ser ganska rolig ut när man är blöt…

HallÃ¥ där smÃ¥ pälsbollar, sluta skratta, annars!!! (än sÃ¥ länge har marsvinen dock klarat sig oskadda! 😉 )

Söta Tussilago hämtade sig dock snabbt efter badet och fortsatte spinna sÃ¥ fort man klappade henne. Efter lite självtorkade och middag sÃ¥ tog Therese och jag fram fönen och hjälpte henne lite pÃ¥ traven med att bli torr. Fönen var inte alls rolig men snabbt gick det att bli torr! Sedan kröp hon upp i Therese knä  och gosade! Bäst att akta sig för den där äckliga Erica med blÃ¥smonstret i handen. 😉

IgÃ¥r, en vecka senare, var jag och hälsade pÃ¥ igen. Badet var bortglömt sedan länge 😉 och pälsen mjuk som silke! Denna gÃ¥ng följde ”farmor” Anna med, som har fött upp Tussilagos pappa Simba. Alltid lika roligt att prata katt förstÃ¥s, och Anna blev precis lika kär i Tussilago som jag! Vi funderade lite pÃ¥ om inte kloning gÃ¥r att genomföra ändÃ¥, en Rag-Dolly kanske? 😉

Bilderna är kanske inte de allra bästa, ljuset är ju minst sagt dÃ¥ligt sÃ¥här pÃ¥ hösten och det hade hunnit bli ganska mörkt ute när jag tog fram kameran. Vi satte pÃ¥ lite ”mysbelysning” – en byggstrÃ¥lkastare 😉 – som riktades bortÃ¥t och gav mig tillräckligt med ljus att fotografera lite. Blixten hade jag förstÃ¥s inte tänkt pÃ¥ att ta med mig.

Hon hade gärna fått ha lite bättre panna, profil och haka, men med tanke på åldern så kan den bara bli bättre i alla fall!

Och sötheten är det minsann inget fel pÃ¥. ”Hon är sÃ¥ sööööööt!!!” var den ständigt upprepade frasen igÃ¥r. ”Jag tycker jag hört det där ett par gÃ¥nger…” sa Therese och skrattade Ã¥t Annas och min fÃ¥niga förälskelse till denna goa varelse.

Nu Ã¥terstÃ¥r bara att se om jag kommer fÃ¥ ta hem henne hit… 🙂 Hon har ju förstÃ¥s charmat familjen nÃ¥got otroligt och det känns elakt mot dem att ta henne därifrÃ¥n. Men fram tills dess sÃ¥ fÃ¥r jag njuta av henne pÃ¥ avstÃ¥nd – som tur är sÃ¥ bor de ju väldigt nära sÃ¥ jag kan hälsa pÃ¥ ofta! Puss min älskade Tussilago!