Häromdagen var det fint väder och jag hade en ledig dag, så jag passade på att ta fram kameran och ta lite bilder på katterna. Ja, mina egna hemmaboende katter blir ju fotograferade stup i kvarten, men de som bor hos mamma och pappa fastnar ju inte så ofta på bild. Minolta har jag t.ex. inte lyckats ta några bra bilder på sedan hon var kattunge, så nu fick det bli lite kämpande!

Först ut är lilla söta Tussilago, yngst i familjen och ”minst släkt” med de andra dunbollarna, men Dimma är ju hennes mormor Ã¥tminstone! Tussilago har nu hunnit bli vän även med Cirrus och Minolta sÃ¥ det är sÃ¥ lugnt och harmoniskt här i vÃ¥r lilla flock! Och alla människor vill gosa med henne, hon är ju sÃ¥ himla snäll och superragdollslapp, med världens silkigaste päls! Hon har börjat sova tätt intill mig hela natten, oftast nere vid mina fötter men när gosbehovet tränger sig pÃ¥ är hon som ett litet plÃ¥ster som vill bli klappad, kliad, pussas och stryka sig överallt, och gärna krypa in under täcket en liten stund. Lite smÃ¥tt störande när man försöker sova men man kan bara inte lÃ¥ta bli att charmas av henne och gosa tillbaks ändÃ¥!

För ovanlighetens skull sÃ¥ fick jag även ett par bilder pÃ¥ Dimma – med öppna ögon! 😉 Det händer inte sÃ¥ ofta, hon tycker kameror är fruktansvärt onödiga. Men när man blev mutad med nÃ¥gra torrfoderbitar sÃ¥ kunde man sitta stilla flera minuter. 🙂 Dimma är den av mina katter som har minst päls (även om Tussilago snart är ikapp henne…) men hon har faktiskt fÃ¥tt lite bättre kontraster nu under vintern. Tidigare sÃ¥ har hon varit mörk pÃ¥ kroppen och ganska blaskig pÃ¥ svansen t.ex., men nu är kroppen ljusare och svansen riktigt mörk. Söt och go är hon i alla fall, min älskade Dimma!

Sedan min underbara nallebjörn Cirrus. 🙂 Han är sÃ¥ härlig och har en sÃ¥dan utstrÃ¥lning att jag skulle vilja krama ihjäl honom! Men Cirrus gillar inte kramar sÃ¥ man fÃ¥r nöja sig med lite vanligt gos istället. 😉 Visst är han väl söt min pälsbjörn? Cirrus är den värsta tiggarkatten av alla, han parkerar sig alltid i köket och tittar bedjande pÃ¥ en. Han har dessutom superbra hörsel, han kan t.ex. urskilja ljudet när man kör en kniv igenom plasten pÃ¥ köttförpackningar, när man tar ut en kyckling ur kylen eller när man öppnar en äggkartong. Alla dessa ljud betyder KOM OCH ÄT enligt honom, men kanske inte enligt matte alla gÃ¥nger. 🙂 IgÃ¥r skulle vi äta hemmagjord pizza och min lillebror hade lämnat den uppskurna skinkan obevakad pÃ¥ köksbordet. AHA sa Cirrus och smaskade i godan ro tills han nÃ¥gon minut senare blev upptäckt. Kattmat däremot, det är äckligt – sÃ¥nt är till för lägre stÃ¥ende varelser och äts bara i absoluta nödfall. Man är väl en finsmakare!

SÃ¥ gÃ¥r vi vidare i kattfamiljen till Dimma och Cirrus döttrar! De har ju fyllt tvÃ¥ Ã¥r nu och borde väl räknas som vuxna nu, men när de kommer sluta räknas som bebisar för mig vet jag inte. 😉 Först ut lilla bruntrollet Minolta. Som jag brukar säga sÃ¥ är hon inte direkt den mest vältypade ragdollen som finns – det är inte mÃ¥nga rätt pÃ¥ henne jämfört med standarden. 🙂 Men söt är hon i alla fall och det räcker ju gott när man bara ska vara prydnadskatt, eller hur? Hon har riktigt kolsvart och jättejämn utmaskning och en helt ok ögonfärg, även om ögonen ser ganska bleka ut med tanke pÃ¥ hur mörk hon är i ansiktet. Men precis som mamma Dimma sÃ¥ tycker hon att det är VÄLDIGT onödigt att posera för en kamera. Det var med nöd och näppe jag kunde fÃ¥ henne att titta i kameran genom att frenetiskt vifta med en leksak, men hon blev nog mest bara irriterad pÃ¥ mig. Det syns ganska tydligt pÃ¥ bilderna. 😉

Ligga i fönstret och mysa på en filt i vintersolen är härligt! Här kan man dessutom spana på en massa fåglar som flyger runt inne på gården.

Men som sagt, titta i kameran är under damens värdighet…

Sist men inte minst är lilla Leica gosetuss, som inte är sÃ¥ liten längre. Hon är sin systers raka motsats, jag tror faktiskt inte de har en enda gen gemensamt. 🙂 Leica är mycket större och börjar bli nästan lite väl kraftig nu efter kastreringen. Vacker som en dag och mycket mer fotogenisk, men sÃ¥ är hon ju min favorit sÃ¥ jag antar att jag är lätt partisk. O:-) Leica poserade ju sÃ¥ fint pÃ¥ bilderna i förra inlägget sÃ¥ här blev det bara nÃ¥gra busbilder!

Nu väntar katterna på gos så det är bäst att lyda!