Söndag 6 maj - Kattungarna är här!
Igår den 5 maj så var det äntligen dags för kattungarna att kika ut! Det blev en dramatisk förlossning men Dimma var så enormt duktig hela tiden. Dimma hade ägnat de senaste dagarna åt att sova med oss i sängen, helst så nära mitt ansikte som möjligt, spinnande högt och ljudligt! Bolådan fick stå i ett hörn i sovrummet, så att jag skulle kunna hålla koll utifall det skulle sätta igång.
På lördagsmorgonen var allt precis som vanligt, Dimma visade inga som helst tecken på att vilja klämma ur sig några kattungar. När jag en stund senare funderar på vart Dimma tog vägen, så hittar jag henne i bolådan tillsammans med nr 1, renslickad och klar redan och i full gång att leta tutte! Vilken chock! 
Här går man och väntar och väntar i flera dagar, så sätter hon igång under en obevakad halvtimme. Som tur är hade jag förberett allt redan innan så det var bara att ta fram alla prylar och sätta sig vid bolådan med papper, penna och kamera i högsta hugg.
Ungarna kom sedan i på löpande band! En och en halv timme senare hade 5 friska pigga bebisar kommit ut, och det dröjde inte länge innan de alla var renslickade och torra. Jag hade fullt upp att väga och märka ungar, men Dimma skötte allt kanonbra!
Efter detta blev det lugnt ett par timmar, mamma Dimma ägnade sig åt sina små och fick lite stärkande välling. Magen var fortfarande hård och knölig så jag gissade att det skulle finnas flera kvar. Och mycket riktigt, några timmar senare började Dimma krysta igen. Men det tog lång tid denna gång och nu blev jag orolig... Efter en timme utan någon unge ute började jag förbereda mig för att åka in till djursjukhuset. Men då klämde Dimma äntligen ur sig nr 6, en död unge! Jag blev lättad, för jag hade redan gissat att den var död, då döda ungar oftast är mycket svårare att krysta ut då de inte hjälper till själva med sina rörelser. Nu borde det vara fritt för eventuella flera ungar!
Men tiden gick och Dimma vilade vidare. Någon enstaka krystvärk kom så jag förstod att något var på väg, men visste inte om det var en unge eller bara en moderkaka efter den sista döda ungen. Dimma verkade lugn och inte orolig. Efter många oroliga timmar krystade Dimma ordentligt, och man kunde se att en moderkaka var på väg ut. Jag ringde flera gånger till djursjukhuset och fick råd om vad jag skulle göra (fastän jag redan försökt med det mesta) men de tyckte jag kunde avvakta. Många sömnlösa timmar senare bestämde jag mig för att ändå åka iväg till djursjukhuset då jag inte vågade vänta längre.
In med Dimma och kattungarna i transportburen och så iväg till Bagarmossens Djursjukhus. Veterinären kände på magen men kunde inte känna någon tydlig kattunge. Röntgenplåtarna visade att det fanns 2 eller möjligtvis 3 ungar kvar där inne. Dimma krystade fortfarande ordentligt men ungarna ville inte komma ut. Veterinären hjälpte till att dra ut resterna av moderkakan. Det verkade inte troligt att ungarna skulle komma ut på egen väg, så vi bestämde att det fick bli kejsarsnitt.
Men INTE DÅ sa Dimma! "INGEN SKÄR I MIN MAGE, MINSANN!" 
Hon satte igång att krysta febrilt, och precis då började en fosterblåsa visa sig! Efter några till rejäla krystvärkar och lite hjälp från veterinären kom nr 7 ut, som förväntat även den död. Den låg konstigt och hade troligtvis varit död ända sedan den försökte komma ut från början, då moderkakan kom först.
Nu fick Dimma dropp och vi fick vänta i vårt eget rum för att vänta på kvarvarande bebis eller bebisar. Det var inte särskilt stor chans att någon skulle kunna vara levande efter så lång tid i magen, men ut måste de ju komma oavsett. Och duktiga duktiga Dimma, det tog inte alls låg tid innan hon krystat ur sig både nr 8 och nr 9, båda döda. Veterinären kände igenom magen och nu var den äntligen tom. Vi packade in oss i bilen igen, precis lika många som på vägen dit, men utan elaka krystvärkar och döda bebisar i magen.
Väl hemma så var vi alla utmattade, men Dimma var en så duktig mamma och tog hand om sina småttingar hela dagen lång. Vi är självklart jätteledsna för de fyra små som inte klarade sig! 
Men vilken frögurka vi har här hemma - nio bebisar!! Det är verkligen massor. Nu får åtminstone de kvarvarande fem slippa brottas lika mycket om tuttplatserna, och så har de fortfarande massa leksällskap med syskonen tills när de blir lite större!
Sen måste vi självklart avsluta med en rejäl bildbomb på de små! På bilden nedan är nr 1 och 2 ute och vi väntar på nr 3.
Nummer 1-4 ligger i en egen hög medans mamma arbetar med lilla 5 som precis kikat ut och behöver slickas ren. Är man flera ihop så behöver man inte känna sig ensam! Matte har märkt tassarna med rött tjusigt nagellack för att kunna se skillnad.
Nu fick man äntligen komma till mjölkbaren! Det är utmattande att födas, och inte är det lätt att kämpa sig fram. Ibland måste man vila lite också.
Vi kämpar troget mot målet, en tutte! Bäst att gå åt det här hållet, det verkar ju vara något här eftersom alla ska hit?
Sådär! Det går bättre när inte alla ska sikta på samma tutte. 
(fem bebisar är det, längst till höger är Dimmas ben)
En duktig mamma och alla bebisar!
Såhär otroligt söt kan man vara, om man är alldeles nyfödd, inte helt torr ännu, och hittat en egen tutte!
Och ännu sötare blir man om man är torr! 
Hörrni, akta på er, den här är MIN!
På höger sida har Dimma en extra tutte så här sitter de ganska tätt. Väldigt mysigt tycker de små bröderna, nr 1 till vänster och nr 4 till höger!
Nr 4 har redan utvecklat en egen stil... Känner ni igen den från en bild här ovanför? 
En liten nyfödd vilar i mattes hand.
Vi ser kanske inte mycket ut för världen ännu, men titta mitt söta öra!
Mmmm, bebisar är ganska mysiga ändå!
Om man skyndar sig så kan man få ALLA tuttarna för sig själv! Nr 5 bestiger magberget helt ensam!
En liten mininalle (nr 2) som ändå är störst i kullen!
Och SKRIKA kan jag också!!!
Uff, puff, hur gick det här till? Jag ligger på rygg, fy!
Hela gänget i en myshög!
Vackra vackra mamma Dimma, äntligen hemma igen efter helgens äventyr!
När man är såhär liten har man ganska rolig svans. Kolla in pälslängden! 
Men viktigast är ändå mjölkbaren! Vi äter och äter, vänta bara tills vi blir lite större, då kommer vi äga det här stället!
Hejdå för denna gång, nu vill jag gå ner till min MAAAAMMAAAAA!
